HEJ HEJ! :D Nu kommer del 2 för idag, ganska små inlägg idag :( Men har lite läxor att göra oxåD;

_______________________________________________________________

Kap 31: Is that you?! part 2

--------------------------------------------------------------

Justins perspektiv:

Vi satte oss ner på en bänk och väntade på Hedda och hennes mamma. Solen sken fortfarande på himlen. Jag shisade mot solen. Jag blundade och ljusa fläckar danskade på ögonlocken. 
- Vad gör du? frågade mamma och skrattade lite smått. Jag slutade upp med det jag gjorde och sa:
- Inget. Det blev tyst en stund.
- Så, ska det bli kul att träffa Heddas släkt? frågade mamma.
- Aa, det ska de väll, sa jag och log mot henne. Just då kom en stor svart bil mot oss. Den tvär bromsade och passagedörren slängdes upp. Hedda sprang fram till mig och slängde sig i mina armar när hon såg mig. 
- Hej, sa jag och kramade om henne hårt. 
- HEj, sa hon och kramade mig krampaktigt. 
- Hur var de på interjuven? frågade hon när vi satt oss i bilen. Pattie satte sig i framsätet tillsammans med Heddas mamma Helena. Jag och Hedda satte oss i baksätet. Hon höll mig hårt i handen. 
- Susanna min kusin är också en belieber, så jag bara varnar dig, hon kommer vara i chock när vi kommer in, viskade hon. Hon log på ett sött men galet sätt. Jag skrattade lite åt hennes blick. 
- Det är lugnt, jag är van, sa jag.
- Hon har typ aldrig tror att jag kommer få en pojkvän, där fick hon! viskade hon högt i mitt öra, sedan skrattade hon. Jag tittade på henne och skrattade. 
- Hon sa såhär innan: Han är min, hon pratade med en pipig röst. Heddas mamma och Pattie låsades att inte höra oss. 
- Hon kommer få, sa hon och lutade sig mot min axel. 

---------------------------------------------------------------

Heddas perspektiv:

Jag somnade till och när jag vaknade var vi hemma. Jag såg Susanna stirra ut från huset när vi var påväg upp mot huset. Hennes ögon var stora som tekoppar. Hon bara stirrade på oss, och jag njöt av det. Jag gick fram mot dörren och öppnade den så att alla kunde komma in. Justin gick in efter mig i hallen. Han hade handen om min midja. Jag tänkte precis trampa av mig skorna när Susanna sa något.
- Herre gud! Herre gud! hon stog i chock vid fönstret en bit ifrån dörren. Hon hade öppen mun och stirrade på Justin. Mina släktingar hade samlats i hallen och jag och Justin var tvugna att trängas för att alla skulle få plats. Justin stog brevid dörren, men min mamma stog nästan på mig. Jag puttade på henne i sidan. 
- Hej, trevligt att råkas, sa Kennys pappa Patrik och sträckte fram handen mot Justin. Han sa det på svenska. Jag översatte åt Justin. Jag visste inte om han  skulle förstå om jag inte gjorde det. 
- Hej, trevligt att råkas, sa han, sa jag till Justin och han svarade Kenny med samma trevliga ord, fast på engelska. Jag vände mig mot släktingarna och kompisarna och sa:
- Justin kommer från Canada, så han pratar bara engelska. Susanna stog fortfarande i chock men klarnade upp när jag sa det. 
- Ska du inte säga vad han är också? frågade Susanna kaksigt och tittade på mig.
- Han är popstjärna, sa jag och tittade mot Justin. 
- Justin Bieber, sa Susanna lågt och jag fnissade, sjukt tyst, så att hon inte skulle höra mig.
- Är det verkligen du? frågade Susanna sedan och gick fram mot Justin. 
- Aaa, det är det, sa han och små skrattade lite. 

______________________________________________________________
bildlöst inläggD:

HEJ KOMMER MER STRAX ;)

________________________________________________________

Kap 31: Is that you?! part 1

------------------------------------------------------

Justins perspektiv:

- Det var ju roligt, interjuvaren skrattade. Jag log kärleksfullt. Jag tänkte på Hedda och log ennu mer.
- Du gillar henne verkligen va? frågade intejuvaren, och jag nickade.

------------------------------------------------------

Heddas perspektiv:

Det kändes konstigt att han satt där i studion och pratade om mig. Väldigt konstigt. Jag fattade inte. Fast det var bra att han inte hälsat till mig, för det första skulle jag bli illröd i ansiktet och om han sa mitt namn skulle Susanna fatta att vi var ihop. Det fanns ju inte på många Heddor i denna staden. Trodde jag iallafall. De fortsatte prata på skärmen.
- Du kanske vill säga vad tjejen heter?
- Nej, jag har lovat henne att inte säga det, sa Justin kort och bet sig lite smått i läppen. Jag var nära på att kyssa skärmen, han var så söt när han gjorde så. Jag längtade efter honom så att det värkte.
- Var kommer han ifrån? Din pojkvän asså? frågade Susanna och tittade på mig.
- Canada, sa jag.
- Va? Därifrån kommer ju Justin! Coolt! jag skrattade smått. Hon såg ganska kaksig ut, så jag sa sedan:
- Jag vet, sa jag och tittade på henne.
- Det är fika nu! skrek mamma från köket.
- Kan vi äta här inne? frågade jag mamma, hon tittade på mig. Hon förstog nog varför jag ville det, så hon sa ja. Vi gick ut ur det ljusa vardagsrummet och in till det ganska mörka köket. Bordet var gjort av trä, diskmaskinen lät smått. Vi tog lite glass och tårta. Sedan gick vi tillbaka till vardagsrummet. Susanna satte sig ner i soffan. Hon hade på sig ett par shorts och en vit magtröja. Det stog " LOVE " med rosa text på tröjan. Shortsen var ljus blå. Hon hade inga sockar på sig. Mina sockar hade färgen svart. Vi fortsatte titta på pogramet.
- Så, vilken var din första låt? frågade interjuvaren.
- One time, sa Justin. Plötsligt började " One time " spelas ur tv:ns högtalare. Justin såg förvånad ut och jag skrattade till.

När vi fikat klart och interjuven var slut började jag vänta på Justin.
- Mamma, skulle vi åka och hämta de snart eller? viskade jag i mammas öra när hon stog och pratade med Susannas mamma.
- Ja, gör dig iordning, jag kommer strax, hon log och kollade långt in i mina ögon. Jag skrattade till och gick iväg mot dörren.
- Vart ska du? sa Susanna.
- Hämta min kille, jag kommer strax, sa jag och log snet. Hon tittade tillbaka på mig, jag kunde inte läsa blicken, den var något imellan glatt och elakt. Mamma kom direkt efter och vi gick ut till den stora svart bilen. Vi åkte in mot staden under tystnad. Pattie och Justin hade åkt in till stan själva, men vi hade bestämt att vi skulle hämta de. Jag tittade ut mot skogen.

Det var granskog. Jag trivdes i skog, men nu ville jag bara till Justin.

________________________________________________________________

-------------------------------------------------------

Kap 30! :D :

------------------------------------------------------

Heddas perspektiv:

- Mamma, Elin kunde inte komma, hon fick inte för sin mamma, sa jag och tittade mot mamma. Justin höll min hand hårdare.
- Det var ju synd, då får du nog vara med Susanna iallafall, sa mamma och titade tröstande i backspeglen, Kenny kommer också, sa hon sedan. Kenny var mammas kompis son, deras familj kom alltid på släktkalasen, Elina retade mig alltid om att vi var kära i varann, det var vi inte.
- H-A-H-A, sa jag och tittade irriterat på mamma. Hon skrattade och jag tittade på Justin.
- Hon är jobbig ibland, viskade jag i hans öga. Han skrattade mjukt och pussade mig på kinden. Mamma tittade på oss i backspeglen. Jag pussade honom på munnen och höll kvar extra länge. Jag höll honom sedan hårt i handen och lutade min kind mot hans axel.
- När är vi framme?

När vi kommit hem packade vi upp sakerna på rummet. När jag och Justin gått upp på mitt rum skrek jag nästan:
- ÄNTLIGEN HEMMA! Jag la mig platt i sängen. Justin skrattade och la sig bredvid mig, vi skrattade och reste oss sedan upp och plockade in allt i garderoben. Eller Justin hjälpte mig att plocka in alla mina saker i garderoben. Hans var i saker var i gästrummet. När vi var klara var det den halvtimme kvar innan Justin skulle åka. Han skulle byta om och så. När han tagit på sig skorna och jackan kramade han om mig.
- Hejdå, han pussade mig på huvudet, du kan kolla på mig på tv:n om du vill, det går på 6, jag tittade med stora ögon på honom.
- Hur vet du det?
- Mamma, sa det, han skrattade. Vi sa hejdå och han åkte iväg med bilen. Jag satte mig vid tv:n. Tänkte inte missa en minut.
- Det direkt sänds inte. Den börjar kvart över 4, sa hon och jag nickade.
- Jag har paxat tv:n, sa jag. Jag saknade Justin och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Sedan kom jag på att jag behövde duscha och göra mig iordning. Jag reste mig från soffan och gick upp på mitt rum. Jag letade upp ett par mjukisbyxor och en tröja med USAs flagga på. Sakerna passade inte ihop så bra med färgerna, men jag orkade inte hitta något annat. Jag satte på mig sakerna. Jag tittade mig i speglen och gick ner. 
   

- Kan jag ha på mig detta? frågade jag mamma.

- Okej, då, hon suckade.
- Yes! skrek jag och sprang upp på mitt rum igen. Jag plattade mitt hår och kletade på lite maskara på mina ögonframsar. När jag platat håret fluffade jag till det och gjorde en pussmun mot speglen. Snyggt! Det bruna håret gjorde mig lite blekare, men jag gillade det. Jag satte på mig lite eyeliner och kavlade upp ärmarna på tröjan. Det blev mycket snyggare då tyckte jag.
- Nu kommer de! skrek mamma. Jag lämnade mitt vita rum och sprang ner för den förlånga trappan.
- Hej, hej, sa Susanna halvsurt när hennes familj kom in. Sedan kom Kennys familj och sist Elins familj. Det var bara pappan Jörgen och Elins bror Erik som kom.
- Hej! hälsade alla på varann. Jag längtade efter Justin. Sedan fick jag panik, jag hade glömt att interjuven börjat. Jag sa som hastigast hej till folket och sprang sedan mot vardagsrummet. Jag startade tv:n och satte på kanal 6. Där var han. Jag blev helt till mig.
- Har du också gått med i "Belieber gänget" nu? hörde jag någon säga utanför vardagsrummet.
- Mmm, sa jag och satte mig normalt i soffan.
- Han är min, jag varnar dig bara, han är min, hon skrattade hånfullt. Susannas skratt var som små nålar som trängde sig in i öronen.
- Mmm, sa jag tyst.
- Hur ser din pojkvän ut då? frågade hon.
- Det får du se sedan, sa jag och var nära att lägga till ett hånfullt skratt. Men jag stoppade det innan det kommit upp i halsen. Det skulle bli en överasknig. Hon skulle bli ckockad. Väldigt chockad. Jag tittade på Justin igen.
- Var är den interjuven tagen någon stans?
- Jag vet inte, sa jag. Men det visste jag ju.
- Han är så sjukt snygg, sa hon och lutade sig fram mot skärmen.

--------------------------------------------------------

Justins perspektiv:

- Så, varför är du i Svergie då? frågade Andreas, som interjuvaren hette.
- Ähh, sa jag, visste inte riktigt hur jag skulle säga det, att jag och Hedda var ihop.
- Berätta nu, sa han och log det irriterande leéndet bara reportrar kunde le.
- Jag har träffat någon och hon är från Sverige, det är därför jag är här, sa jag och log ärleksfullt.
- Vill du hälsa henne? frågade interjuvaren.
- Nej, det vill jag inte, jag hoppades att Hedda inte skulle bli ledsen på mig.
- Okej, kan du berätta något om henne?
- Hon är underbar, började jag, söt, snäll, snygg, underbar helt enkelt. Alla i publiken skrattade. Det satt inga beliebers i publiken, interjuven var ju inte så förbestämd.

________________________________________________________

hoppas inlägget blev lite bra iaf<3

HEJ KOMMER BILDLÖST KAPITEL IDAG! D; Men ska försöka lägga in bilder i framtiden<3

_________________________________________________________

Kap 29: Next: HOME! 

---------------------------------------------------------

Heddas perspektiv:

När jag avslutat kyssen reste han sig och letade upp något att ta på sig. Han hade på sig ett par shorts. När han valt ut ett par jeans och en tröja gick han in på toaletten och bytte om. Han vinkade fånigt innan han gick in på toan, jag vinkade tillbaka och började skratta. När jag precis tänkte resa mig upp och titta ut genom fönstret ringde min mobil. Jag letade upp den. Men hittade den knappt. Den låg i fickan på mjukisbyxorna jag haft på mig dan före. Jag tog upp den och svarade.
- Hej, det är mamma, varför svarar du inte? frågade mamma.
- Hej mamma, sa jag och svarade sedan på hennes fråga, jag hittade inte telefonen. 
- Okej, men du, sa hon och avbröt sig sedan. 
- Vad? frågade jag.
- Orkar du med ett släktkalas ikväll? frågade hon och jag suckade. 
- Ja, jag tror det. Men Pattie och Justin då? 
- Juste det var en sak till, hon tog väck telefonen från örat och sa: 
- Pattie. Pattie tog telefonen och sa.
- Hej, hälsa Justin att han har en interjuv senare idag, ungifär när ni har släktkalaset, sa hon och jag suckade tyst. 
- Okej, jag ska hälsa honom, 
- Bra, sa Pattie och gav mamma telefonen igen. 
- Kommer Susanna? frågade jag och hoppades på ett nej. 
- Ja, sa mamma och jag skrek nästan. Susanna satte sig på mig hela tiden, om allt, hon trodde att hon kunde få vilken kille hon ville, som hon nästan alltid fick. 
- Okej, sa jag och suckade. 
- Jag vet att du inte gillar henne, men Elin kommer också, hon är ju snäll, det lät som hon log. 
- Och jag har Justin, sa jag och skrattade till, sedan kom jag på att han inte skulle vara hemma hela kvällen. Men en interjuv kunde väll inte ta så lång tid?
- Han kommer lite senare, sa mamma och hon skrattade till. 
- Bra, sa jag och sedan sa vi hejdå, mamma och pappa skulle komma och hämta mig och Justin två timmar senare. Jag gick iväg och ställde mig utanför dörren.
- Justin när är du klar? jag hörde spolande vatten innan för.
- Snart! Jag duschar, skrek någon från toaletten. Jag skrattade. Jag gick och satte mig på sängen. Jag tog min telefon och messade Elin. " HEJ! Kommer du idag? :D<3 Se ya (isåfall, hihi) " skrev jag och hoppades verkligen att hon kom. Jag skulle bokstavligt dö annars, kanske inte. Justin var ju där. Dörren till toaletten öppnades och ut rusade Justin. 
- Hej snygging! skrek han och sprang mot mig. Han tog upp mig i famnen och kysste mig. Jag klamrade mig fast runt honom. Jag kramade honom hårt och började nästan gråta. Jag var så glad att jag fått träffa honom. När jag ställde mig framför honom lyfte han försiktigt upp mitt huvud. Han såg de små tårarna i ögonen och den som var påväg ner för min kind. Han fångade upp den med pekfingret och frågade sedan fundersamt.
- Varför gråter du? han bet sig i läppen, jag grät ennu mer. 
- Du är så underbar, för underbar! sa jag och kramade honom. Han skrattade till och kramade mig hårt tillbaka, sedan pussade han mig på håret. När vi myst färdigt packade vi ihop sakerna vi spridigt ut i hela rummet. Städningen behövde inte vi fixa. Som tur va, jag va usel på att städa. Men att bara fixa ihop våra kläder och ägodelar tog 30 minuter. När vi var klara checkade en doktor mig igen. Så att inget blommat upp. Jag var livrädd att det hade gjort det, men allt såg bra ut. Vi sa hejdå till doktorn och gick ner och tog en fika. Jag beställde en kanelbulle och cola. Justin med. När vi var klara hade det gåt en timme och 15 minuter sedan jag pratat med mamma, så jag ringde henne och hon kom och hämtade oss; 45 minuter före beräknad tid. När vi väntade på min mamma höll vi varann i handen. Justin hade dock på sin luva och solgasögon. Bara om man kände honom kunde man räkna ut att det var han. Ingen fattade att det var han. 
- Juste, sa jag och vände mig mot honom. Du ska ha en interjuv ikväll, sa jag och han glodde på mig. 
- I Sverige? 
- Nej Australien, sa jag och skrattade. Nej men allvarligt, Sverige. Han skrattade och pussade mig.
-  Okej, hoppas du talar sanning nu, han tog pekfingret och långfingret mot ögonen och seda mot mina. Som " I se you! ". Jag skrattade och puttade väck hans händer. Han kramade om mig och just då kom min mamma. Hon rullade ner fönsterrutan på bilen och tittade på oss. Hon hade äntligen accepterat Justin, men jag visste inte om pappa hade det. 
- Hej, sa hon och log. Har Hedda berättat om interjuven, Justin nickade och log sitt perfekta leénde. Jag fattade inte att pappa inte fattade hur underbart vacker Justin var. Sjukt vacker. Vi packade in allt i bilen och satte oss sedan bredvid varann i baksätet. 
- När kommer gästerna? frågade jag när vi precis börjat åka hemmåt. 
- Klockan halv 5 ungifär, sa hon och la sedan till, intejuven börjar 4, hon tittade på Justin i backspeglen. 
- Okej, sa jag och tittade på klockan i bilen. Den var halv 2. Om två och en halv timme kom de, och om två timmar skulle Justin på sin dumma interjuv. Detta skulle bli en jobbig dag. Precis när jag tänkte det fick jag ett sms från Elin. " Hej! HUR MÅR DU?<3 Saknar dig sååååååå mycket! Kommer tuvärr inte idag! Men har hört talas om din pojkvän! Hur är han? ;3<3 SVARA! Jag fick inte komma för mamma, du vet hur hon och pappa är! Om jag är hos mamma ska jag var där -.- jag blir så sjukt irriterad på de ibland! Aja, vi ses snart, kram & puss från ELIN<3 " Jag log, hon var så söt! Och snäll! Min bästis, och Sara såklart! 

-------------------------------------------------------




KOMMER MER IMON<3 KOMMENTERA!

Rubriken säger allt ;((<3 Tuvärr kommer det inget kapitel idag, kanske imon, fyller år då :D 14 :D Såå kanske intehinner ;((

HEJ! kommer mer nu!! :D

_______________________________________________________________________________________

Kap 28: I will home!

------------------------------------------------------------------------------------

Heddas perspektiv:

Jag vaknade med ett ryck. Justin tittade med stora ögon på mig. Han satt på sängen. Jag skakade. Hela kroppen skakade. Fönstret läckte in lite ljus som träffade Justins ansikte. I ljuset dansade damkorn, sådanna damkorn som bara syns när det kommer ljus på dem. Mina ögon började tåras, Justin sträckte ut händerna och jag slängde mig med armarna runt hans hals. Jag grät smått. Han tröstade mig genom att dra med högra handen över min rygg, med den vänstra pillade han med mitt hår. Efter en stund lugnade jag ner mig. 
- Vad hände? Drömmde du något? frågade han. Jag nickade, men orkade inte säga något. 
- Vad? frågade han och pussade mig på kinden. 
- Lova att inte säga något till mamma, sa jag svagt och tittade på honom. 
- Jag lovar, sa han och tittade allvarligt på mig. Jag berättade hela historien och han lyssnade. När jag berättat klart och blev tyst kramade han om mig. Jag kände mig lite fånig, men jag blev väldigt rädd. Precis när han lagt armarna om mig ringde telefonen. Jag tvekade. Justin tog tag i telefonen men jag tog den ifrån honom, han skulle tacka mig för det innan.
- Hej, vem är det? frågade jag. 
- Lämna honom, eller stanna där du är. Det klickade till. Jag tryckte på rödlur och la den på natyxbordet. Det knackade på dörren.
- Frukost, hörde man utanför. 
- Jag kommer, sa jag och la mig under täcket. Går du? frågade jag Justin. Han nickade och gick mot dörren. 
- Tack, sa han när hon var påväg ut. 
- Vad blir det för frukost? frågade jag nyfiket. 
- Jag vet inte riktigt... sa Justin fundersamt. 

När vi ätit frukost och jag borstat tänderna och liknande saker kom min mamma och pappa. Justin hade lovat att inte säga något till någon och jag skulle inte säga ett ord. De var säkert oroliga endå, jag ville inte göra de ennu mer oroliga. När det blev kväll åkte de hem igen. Jag längtade hem. Jag kände mig mycket bättre. Jag hade inte haft ont i huvet ett någon annan stans på jätte länge! Jag hade sagt det till sjuksköterskorna, de skrattade bara åt mig. Jag blev sur när de gjorde så, som om jag var en liten jonnig unge. Det var jag kanske, för dem. Men inte för Justin, och det var det som betydde något.
- Hur mår du nu? frågade Justin mig när vi krupit till sängs på kvällen.
- Mycket bättre, sa jag surt. Jag tittade upp i taket, jag hade bestämt att jag inte skulle sova på hela natten, jag ville inte ha någon mardröm igen. Jaggäspade och Justin skrattade. Sängen var ganska stor så både jag och Justin kunde ligga på rygg i den. Justin la sig också på rygg. Det hade börjat bli mörkt ute. 
- Kan du vara snäll att öppna fönstret lite? sa jag med mjuk röst och tittade med stora ögon på Justin. 
- Visst, sa han och gick till det ganska stora fönstret och öppnade det lite grann. Rummet fylldes med frisk luft och jag tog ett djupt andetag. 
- Kan vi inte fråga om vi får gå ut imorgon? frågade jag Justin.
- Visst, sa han och jag la mig mot Justin. Han la sig bredvid mig. HAn tittade djupt in i min ögon. Jag flyttade närmre honom och la mig med huvudet mot hans bröstkorg. Jag andades tungt. 
- Om vi får, sa jag efter en stunds tystnad. 
- De kan väll inte tvinga dig att vara här ute? frågade Justin och pussade mig på håret. 
- Det kan de nog, sa jag och fnittrade till. Kan inte vi lyssna på musik? frågade jag.
- Visst, vilken? sa han och jag sträckte mig efter hans mobil. Jag råkade nästan lägga mig över honom när jag fått tag i den och blev genast på bättre humör. Jag log och pussade honom på kinden. Jag tog hans iphone i handen och la mig på rygg igen. Jag bläddrande bland låtarna och valde en låt med ett otroligt fint namn: Mistletoe. Jag satte på låten och la den bredvid oss. Jag vände mig mot Justin igen och lyssnade på låttexten. 
- Fin text! sa jag och la mig närmre honom. Han skrattade och närmade sig långsamt mig. När ansiktet var två centimeter från mitt orkade jag inte mer och tryckte mig läppar mot hans. Hen besvarade kyssen, jag la händerna om hans nacke. När vi avslutat kyssen låg vi bara och tittade i varans ögon. Men efter en stund somnade jag. 

---------------------------------------------------------

Justins perspektiv:

När Hedda hade somnat började jag fundera, vem var det som hade ringt imorse? Vad ville personen i fråga? Få tag på mig, ytterst troligt. Men då skulle hon inte bli så orolig. Efter en stunds funderande somnade jag, jag sov oroligt den natten. 

-----------------------------------------------------------

EN VECKA EFTER: 

----------------------------------------------------------

Heddas perspektiv:

Jag vaknade tidigt på morgonen. När jag vaknat pussade jag Justin mjukt på kinden. Han vaknade, men somnade snabbt om igen. Jag hade tagit väck droppet dagen innan och behövde inte hjälp att gå någonstans längre, jag var fullt frisk. Jag såg fram imot att få åka hem och träffa alla kompisarna igen. De hade ringt tusen gånger under veckan som gått. En annan person hade ringt tusen gången till. En okänd person som jag helst ville slippa höra talas om igen. Telefon hoten hade varit många, vi hade kanske sluppit de om vi bytat rum. Men jag hade kommit överens med mig själv att jag bara skulle bland in mig själv, ifall det hände något skulle inte det drabba hela sjukhuset. Alldra minst skulle det drabba Justin. Han hade fått veta mycket, men inte allt. Lite hade jag hållt för mig själv. Solen sken utanför fönstrerna och jag rullade upp parsigennerna. Solen sken in genom det halv öppna fönstret och Justin suckade irriterat där han låg. 
- Upp och hoppa! sa jag och puttade på honom, vi ska hem idag! Jag skrattade när han tog sin ena kudde och la den över sitt ansikte. Jag hoppade glatt mot toaletten och gick in där och bortade tänderna. Mina sovkläder betog av ett par rosa shorts och ett vitt linne. Jag satte upp håret i en slarvig tofs och torkade av mig gårdagens smink. Jag hade sminkat mig för att jag skulle ta väck droppet. Jag visste igentligen inte varför. Det bara blev så. Jag satte på lite maskara på ögonfransarna och lite eyeliner runt ögonen. De blev genast större och jag betrackta mig i ansiktet. JAg var nöjd och log. JAg satte på lite extra rött läppstift/läppglans och putade med läpparna. Perfekt! Jag rotade bland kläderna mamma hade packat ihop, jag hittade ett par snygga håliga jeans shorts och en magtröja med USAs flagga på. Jag älskade det! JAg satte på mig kläderna. Sedan släppte jag ut håret men hade en snodd runt armen. Jag gick ut till Justin som precis hade vaknat.
- Vad tycker du? frågade jag och snurrade runt. 
- Skit snyggt, sa han trött och gäspade igen. 
- Gud vad trött du är då! sa jag och satte mig bredvid honom. Han skrattade och vi kysstes.

_________________________________________________________




Hope you like it<3 

HEJ! Kom mer idag<3 YEEY<3 haha 

____________________________________________________________________________________________

Kap 27: Without a call, but a dream

-------------------------------------------------------------------------------------------

Heddas perspektiv: 

När jag ennu en gång bara spydde galla hjälpte Justin mig till sängen igen. Jag var fruktansvärt trött och orkade knappt stå på benen. Jag la mig direkt i sängen och somnade om, jag orkade inte tänka på något. Personen hade ringt igen. Fast sagt mycket värre saker denna gång. Mina ben skakade när Justin nästan bar mig till sängen. Jag skakade och hostade om vart annat. Justin såg orolig ut, han hade ett utryck som menade det. Jag såg på honom precis innan sömnen omringade mig. Jag somnade.

-------------------------------------------------------------------------------------

Justins perspektiv:

Jag la mig bredvid henne. Men kunde inte sova. Jag vände och vred mig bara. Huvudet värkte och jag gick upp istället. Klockan var halv 7. Jag gick upp och låste upp mobilen. Jag loggade in på twitter och tittade på alla söta kommentarer från alla fina beliebers. Jag log och humöret blev bättre en stund. När jag loggat ut blev humöret sämre igen. Jag tittade ut genom fönstret. Jag satte mig på fotöljen och tittade på Hedda. Jag gick in på toan och satte på mig kläder. Jag satte på mig ett par jeans och en svart t-shirt. Jag borstade tänderna. Sjuksköterskorna skulle snart komma in och ge oss frukost, om Hedda åt något. Jag hade varit vrålhungrig innan hon spytt, det hade dock avtagit och jag var bara små hungrig nu. Eftersom att Hedda kanske hade infektion någon stans fick endast jag, hennes föreldrar, min mamma och sjuksköterskorna vara på hennes rum. Jag skulle därimot vara där dygnet runt, i en vecka. Hedda fick själv inte gå ut från rummet. Eftersom hon var extra känslig mot andra sjukdomar nu. Jag hörde ett tyst skrik från sovrummet. Jag la tandbortsen snabbt på handfatet och låste upp dörren. Jag sprang ut från badrummet och direkt fram till sängen. Hennes panna var våt, hon svettades. Hon skrek inte längre. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag gick bort till badrummet igen och tvättade av tandborsten under rinnande vatten. Jag gick sedan in i sovrummet igen. Solen hade börjat gå upp över horisonten. Jag gick bort till dörren och gick ut. Extra nycklen jag fått var till godhjälp så att jag kunde gå ifrån rummet. Jag låste och gick ner till matsalen. Jag gick fram till caffeterian och köpte en macka, en yoghurt och lite mjölk. Pattie hade hjälpt mig att växla in pengarna. Jag satte mig vid ett av borden och åt upp alltsammans. Jag kollade på klockan, den var 7. Jag började gå upp mot Heddas rum. När jag var påväg att gå upp för trappan hörde jag steg mot mig, och små små skrik. Jag vände mig om och såg ett välkänt ansikte. Jag stannade mitt i ett steg.
- Hej, sa jag. 
- Hej, sa en tjej med blont hår medans hon stog och hoppade lite. JAG ÄLSKAR DIG! skrek hon och flög runt armarna på mig. Jag skrattade och log. 
- Vad heter ni då? frågade jag. 
- Stella. hon log. 
- Fint namn, sa jag och hon tittade med stora ögon på mig.
- Finare än Hedda? sa hon, sedan sa hon kaksigt.
- Såklart det är, jag tvekade men sa inget. Jag gillade båda namnen. 
- Kan vi få din autograf? den blonda tjejen flyttade på sig och en tjej med långt lockigt brunt hår kom fram till mig. Det var hon som hade frågat. 
- Visst, sa jag och de båda räckte fram ett varsitt papper, och penna. Jag skrev och de båda ville också ha autografen på armen. Jag skrev snällt på. Klockan var redan halv 8 innan jag gick upp för trappan och mot Heddas rum. 



--------------------------------------------------------------------------------------

Heddas perspektiv: 

Jag fattade det inte. Mina ben skakade ennu mer nu än när jag kräkts. Huvudet värkte mer och jag ville tillbaka. Den stora järndörren öppnades och in kom en nästan två meter lång kille med svart hår och röda byxor. Han skratta och kom fram till mig. Dörren stängdes automatiskt efter honom och mörkret föll över rummet. Det enda ljus som kom in var från ett fönster nästan två meter upp på väggen. Jag såg en skymt av hans skor. Jag blundade och en tår föll ner från mig kind. 
- Jag kommer ta hit honom också, sa han och orden ekade. Det blir bara lättare för oss båda om du säger var han är, jag kommer inte skada någon av er, om du gör som jag säger. Min mun rörde sig inte. Han satte hälarna i marken och tittade på mig. Jag vände bort blicken och tittade mot höger. Händerna hade domnat, de hårtsnörna banden runt handlederna skärde in i skinnet. Precis när han lutade sig mot mig skrek jag. Högt.
- HJÄLP!! skrek jag högt, högre än jag någonsin skrikit förr. 

-------------------------------------------------------------------------------------

Justins perspektiv:

När jag bara var några meter från rummet hörde jag det. Ett hjärtskärande skrik. Jag sprang till dörren och låste snabbt upp den. Jag slängde upp den och sprang in i rummet. Hedda låg i sängen. Hon skrek högt. Jag sprang fram mot henne och försökte väcka henne. 
- Vakna, halvskrek jag. Vakna! 

_______________________________________________________________________________________










Sådär lite idag ;(<3

HEJ! :D Nu kommer dagens inlägg! NÖJD över det faktist<3 äntligen vet jag vad som ska hända ;D

Bra läsning älskar er alla<33

 ________________________________________________________________

Kap 26: The first call

----------------------------------------------------------------

Heddas perspektiV: 

När jag kommit ut från toan hjälpte Justin mig till min säng, sedan gick han själv in på den överdrivet vita toaletten. När han kom ut var båda klara för att sova. Justin hade på sig ett par shorts, ingen tröja, jag busvisslade trött och han skrattade åt mig. Efter en stund ringde min mamma och pappa och ville prata. Antagligen ringde de för att jag och Justin inte skulle få vara ensamma så länge. Vi pratade i en timme, jag suckade flera gånger medans vi pratade. Justin somnade precis innan vi hade pratat klart. 
- Justin, viskade jag. Han var så söt när han sov! Han vaknade och jäspade stort. Jag pussade honom men han för trött för att pussas tillbaka. 
- Jag är inte trött, längre sa han när han börjat vakna till och jäspade stort. 
- Ne, visst! sa jag och skrattade. Själv var jag klarvaken och hade inte alls lust med att sova. 
- Kan inte du värma mig lite? frågade jag och tittade bedjande på honom, jag fryser lite, sa jag kröp ner under täcket.
- Klart jag kan, sa han och satte sig i sängen bredvid min säng. Han gick sedan försiktigt över till min säng och la sig försiktigt ner bredvid mig. Han vände sig mot mig och jag vände mig mot honom. Jag tittade djupt in i hans choklad-bruna ögon, och han i mina gröna.
- Du har så sjukt fina ögon, sa jag och jag skrattade.
- Du har finast, sa han och la handen om min nacke och drog mitt huvud lite längre fram. 
- RIIIIIING! telefonen ringde. Vi båda ryckte till och stämmningen var förstörd. 
- Ska vi ignorera den? frågade jag.
- Ta det du, sa han och pussade mig på kinden. Jag suckade och satte mig upp i sängen lutade mig mot telefonen, togh tag i den och tryckte på den grönt blinkande knappen. 
- Hej, det är Hedda, svarade jag. 
- Jag vet var du är, sa en röst och andades djupt, jag vet precis var du är, varje steg du tar, sa rösten och andades ennu tyngre. Sedan la personen på. 
- Hallå! Hallå! sa jag högt.
- Vem var det? frågade Justin. 
- Ingen, sa jag och magen värkte. 
- Jag behöver spy, sa jag och Justin sprang till min sida av sängen. Han hjälpte mig upp och följde mig till toaletten, snabbt. Jag lutade mig ner mot den kritvita toastolen, håret åkte ner på sidorna och Justin hjälpte mig att hålla upp det i nacken. Jag spydde. Han satte sig ner bredvid mig och drog med den lediga handen över min rygg. Jag spydde och spydde. När jag inte hade något mer att spy upp gick vi försiktigt tillbaka till sängen.
- Du har nog ätit något konstigt, sa Justin efter några tysta minuter. 
- Kanske det, sa jag, jag vågade inte tala om för honom om samtalet, och jag vågade inte heller säga att jag visste varför jag spytt. Han skrattade tyst.
- Det måste det ju vara, han lät lite orolig. 
- Ja, såklart, sa jag och log ett fake leénde. Magen värkte och jag trodde först att jag behövde spy igen. Men det behövde jag inte. 
- Jag kan gå och snacka med en sjuksköterska om du vill, sa Justin och kom fram till mig. Han kramade om mig och pussade mig mjukt på håret. 
- Visst, sa jag, men släppte honom inte. Droppet som satt fast i min arm spännde i armvecket. Han pussade mig på hårfästet igen. Jag släppte honom och han gick mot dörren. 
- Jag kommer snart, jag skrattade och gjorde en slängkyss mot honom. 
- Det är lugnt, sa jag och skrattade. Magen brummade till. 
- Ska jag köpa något? frågade han och stannade i dörröppningen. 
- Nej, jag kanske spyr igen då, sa jag och log snett. Han nickade och gick ut. Jag la mig bekvämt i sängen igen. Försökte sova, det gick inte. Jag satte mig upp och låste upp Justins iphone. Jag hade kommit på hans lösenord. Jag spelade temple run och försökte slå hans rekord, jag klarade det inte. När jag just var inne i spelet ringde telefonen. Jag avbröt spelet och tittade manipulerat på telefonen. Jag bestämde mig föra tt svara. 
- Hej! hörde jag en röst säga innan jag hann säga något. Det lät som en kille.
- Hej, sa jag frågade. 
- Jag heter Ryan, har du Justin där? 
- Nej, sa jag, vem är du? 
- Jag är hans kompis, sa han och lät glad, vem är du, är du... Han tänkte efter.
- Hedda? frågade jag. 
- Ja! Pattie sa något om dig, hur mår du? sa han medlidande. 
- Sådär, sa jag, jag spydde nyss. 
- Åhh, det var inte bra, sa han och det blev tyst.
- Men vet du när Justin kommer? sa han. 
- Ja, om en stund, sa jag, han skulle bara fråga en sjuksköterska en sak, sa jag och log. Ryan verkade trevlig. Precis när jag sagt det öppnades dörren in till rummet och Justin kom in. Han hade köpt två schonnes.  och lite saft även fast jag inte sagt åt honom att göra det. 
- Vem pratar du med? sa han nyfiket och jag skrattade. 
- Ryan, sa jag och Justin sprack upp i ett léende. Jag räckte fram telefonen till honom, och han tog den. 
- Tja Ryan, hur har du det? sa han glatt och skrattade när Ryan svarade. Han log mot mig och tittade sedan mot dörren. 
- Så bra! de skrattade, högt. Jag log åt de. Justin gjorde en rolig min och tittade in i dörren igen. 
- Hon är bäst, sa han och tittade mot mig. 
- Vad pratar ni om? frågade jag nyfiket. Justin svarade mig inte. Han skrattade bara. Jag suckade på låsas och han la armen om mig. De pratade länge innan de la på. När de hade pratat klart frågade jag vad de pratat om. Justin skrattade bara när jag frågade. Vi var ju redan klara, han åt upp den ena schonnsen, den andra gav han till mig, men jag åt inte upp hela. Livrädd för att kräckas. Vi gick och la oss inte lång tid därefter. Han låg bredvid mig i sängen, med armarna om mig. Jag somnade oroligt, men med Justins armar om mmig kände jag mig mindre orolig, för ett tag. 

--------------------------------------------------------------------------------------------

Justins perspektiv:


RIIIING! Vi båda blev klarvakna. Jag kollade på klockan. Den var 10 i 6 på morgonen. 
- Vem fan ringer nu? frågade Hedda och jäspade. Jag orkade inte säga någon ting och ryckte på axlarna. Sedan föll jag handlöst ner på kudden igen. Men när nästa signal kom satte jag mig upp igen. Jag var nära att ta telefonen när Hedda nästan ryckte den ur händerna på mig. Hon svarade och sa:
- Hej, hon var klarvaken och jag speglade rädslan i hennes ögon. Jag hörde inget av vad personen i telefonen sa. Men jag såg på henne att hon var rädd. En tår började bildas i hennes ögon. Den rann sedan sakta ner för kinden. Jag hindrade den från att trilla ner på sängen. Hon la försiktigt ifrån sig telefonen. Sedan sprang hon upp och tog med sig droppet till toaletten. Jag var inte långt efter henne. Jag höll uppe hennes hår ennu en gång medans hon spydde.

____________________________________________________________________________________________


Vill tipsa om min kompis blogg: 

http://novelleromallt.bloggplatsen.se/