HEEJ! Då är det då jag som är Ebba :3 Jag har oxå bloggen http://zallysmatte.bloggplatsen.se/ :) Så är samma person, men här kommer jag lägga in noveller och berättelser och annat =) Jag ska börja med en nyskriven =3 Den handlar om Justin Bieber, men inte från hans perspektiv, utan från Heddas :)) Såå taack :))) Kommentera gääärna! :3 Jag har inte döpt berättelsen ännu :)                      ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Löven blåste upp mot mina vader. Vinden tog tag i mitt hår och blåser upp det mot kinderna. Mina ben var kalla och skornas kilklack lät svagt mot den blöta asfalten. Ett skall hörs i staden, jag ryckte till och gick snabbare. Jag satte upp det bruna håret i en mjuk tofs i nacken. Jag fortsatte gå. Vägen hem är lång ifrån Sara. Hon brukade köra moped. Men hennes eldrivna moppe hade gett upp. Den var gammal. 15 år kanske? Pappa hade sjutsat dit mig, men han hade varnat mig för att vara där för länge. Som jag nu varit. Klockan är 9 på kvällen. Jag hade redan gått en bra bit när mobilen ringde. 
- Hedda, sa jag in i telefonen. 
- Det är mamma, man hör knappt vad du säger! Prata inte så snabbt. 
- Förlåt, sa jag tyst. 
- Jag har en överraskning! sa mamma snabbt.
- Vadå? sa jag. 
- Det får du se när du kommer hem! 
- Okej, hejdå, sa jag och slängde på luren. Jag fortsatte gå. Löven blåste och det var kallt. Jag drog jackan hårdare kring mig. Kort där efter var jag framme. Det öppna landskapet slog upp mot mig och en frisk men kall vind kom i mot mig. Skorna lät hårdare när jag började springa. Jag såg mitt hus, det gula huset med de vita knutarna och träden som omringar trädgården. Lite längre bort öppnade sig skogen. Där jag brukade gå på våren och sommaren. Jag saktade ner farten. Gick den sista biten, med paniken hängade över mig. Jag hatade att gå ensam. Hatade. Jag ville hem nu, in till den öppna brasan, Lova skulle säkert sitta i buren och vänta på henne. Den lilla hamstern var 1 år och jag visste inte hur länge hon levde till. Men jag hoppades på det bästa. Som jag alltid gjorde. 
-  Cesam! skrek någon från huset. Antagligen mamma eller Elina. De var de som älskade vår katt. Jag gillade inte katter så mycket. Jag gillade hamstrar. Pappa gillade inte heller katten så mycket, fast han gillade hundar, inte hamstrar. Jag sprang den sista biten upp för trappan. Personen som skrek hade gått in. Jag öppnade dörren och gick in. Elina kom in i hallen.
- Hej! Har du sett Cesam? frågade hon.
- Ne... sa jag. Elina verkade orolig, så  jag sa inget elakt. 
- Okej... Mamma ville dig något, sa hon sedan. 
- Okej, vet du vad? frågade jag.
- Nee... Eller jag vet, men jag lovade henne att hon fick berätta det själv, hon blinkade och gick förbi mig. Jag tog av mig kilklacks skorna och den långa jackan. Sedan gick jag in. Brasan brann fridfyllt i kabinen. Jag tittade in i elden. Den var lugnande på något mystist sätt. Jag gillade att se in i eldar. Jag var inte pyroman eller något. Jag gillade det bara. Jag tänkte först sätta mig ner vid brasan, men jag var för nervös vad mamma skulle säga.
- HEDDA! halvskrek någon från köket, är du hemma? 
- Ja! Jag kommer, sa jag och gick istället in i köket. 
- Hej, sa mamma. 
- Hej, du ville något? sa jag och tittade förhoppnings fullt på henne.
- Ja, du ska på språk resa!sa hon. 
- VA? Ska jag!? Ett leénde lekte på läpparna. Jag hade tjatat om detta, länge! 
- Ja! Till Canada! sa hon, du får lägga till lite pengar själv också! Jag har frågat Saras mamma, men hon hade inte råd just nu... Så du får åka ensam. 
- Men, jag ville ju åka med Sara.. sa jag och leéndet slocknade. 
- Ja, men så blev det inte, sa mamma surt. 
- Okej... sa jag, när blir det? frågade jag förväntansfullt. 
- Om 3 veckor när skolan precis slutat, sa mamma och log. 
- JAG LÄNGTAR! sa jag och skrattade till. 
- Det är en megaupplevelse, jag har pratat med de du ska bo hos. De verkade trevliga. De hade två döttrar, om jag fattat de rätt, sa mamma. 
- Okej... MEN LOVA DÅ!? frågade jag sedan. Kan jag ta med henne? 
- Ja, det fick du, jag frågade när jag pratade med de, det fick du.
- TACK MAMMA! sa jag och kramade henne. Sedan sprang jag upp för trappan och in i mitt rum. Jag satte mig bredvid Lovas bur och tog ut henne. Sedan sa jag till den lilla vita hamstern.
- Vi ska till Canada! 

--------------------------------------------------------------------------