HEJ! Kommmer nog ett litet inlägg imon tror jag :))

_________________________________________________________________________________

Kap 25: It's be good

------------------------------------------------------------------------------------

Justins perspektiv:

Jag reste mig upp från sängen och satte mig på en stol i högra hörnet av rummet. Rummet var fyrkantigt och hade en säng, med massoar av apparater bredvid, en stol, en 3 manna soffa och en dörr som leder till en toalett.
- Varför är det maskiner här? frågade Elina och syftade på apparaterna.
- Jag behöver de inte, tror jag, sa Hedda och skrattade. Jag flyttade stolen närmre Heddas säng. hon tittade irriterat på mig.
- Hoppas det inte är något, sa Hedda och vi alla nickade.
- Ska jag hämta lite fika? sa jag och reste mig upp.
- Visst, sa alla och Heddas mamma förökte ge mig en hundra lapp.
- Jag betalar dig sedan, sa jag, jag har ju inte Svenska pengar på mig, sa jag och flinade.
- Nej, jag betalar, sa hon och log.
- Okej, tack, vad vill ni ha? frågade jag.
- Två kaffe, två saft och 4 kanelbullar, och det du då vill ha, sa hon.
- Okej, sa jag och gick ut genom dörren. Ute i korridoren var det fullt med folk. Jag gick mot hållet där vi kommit. Jag bländades nästan av de vita tapeterna och de vita golvet. Lamporna lyste starkt och alla steg jag tog ekade när jag kommit ner till första planen, där det inte var lika mycket folk. Jag pustade ut och gick mot cafféet. Paparazzisarna hade inte spårat mig än, mössan och den mörka tjocktröjan gjorde susen. Bakom kassan satt en ung tjej med allt det blonda håret uppsatt i en tofs i nacken. Ansiktet hade mjuka drag och hon hade jeans och en t-shirt på sig. Hon satt ner på en stol och kollade på datan.
- Hej, sa jag på engelska.
- Hej, sa hon automatiskt på svenska men sa sedan, hej, på engelska till mig. Hon kollade på mig uppifrån och ner 2 gånger innan blicken stanade i mitt ansikte.
- Jag vill ha... sa jag och tänkte efter, två kaffe, tre saft och 5 kanelbullar, sa jag och hon slog in det på sin kassa.
- Inget mer? frågade hon och tittade på mig igen. Har vi träffats förr? frågade hon.
- Nej, det är inte så troligt, sa jag och hon ryckte på axlarna.
- Okej, det blir 45 kr, sa hon och jag gav henne hundra lappen. Hon gav mig 55 kr tillbaka och gick sedan in genom en vit dörr. Hon kom efter en stund ut med beställningen och sa:
- Jag vet vem du är, men jag kommer inte säga det till någon, sa hon.
- Bra, sa jag och hon gav mig beställningen som låg i en påse.
- Tack, sa jag och gick. Hon verkade konstig. Jag drog ner mössan som börjat halka upp över öronen och gick upp för trapporna. Sjukhuset var stort. Det var massor av trappor överallt. Jag gick nästan vilse upp till Heddas rum men kom tillslut rätt. Jag pustade ut och gick in genom dörren. Det var lungt i rummet men stämmningen var ganska spänd. Jag längtade till kvällen. Pattie hade åkt hem men hade lovat att hon skulle ta med kudde täcke och en madrass som jag kunde sova på. Heddas föreldrar skulle snart åka hem en stund.
- Mamma, sa Hedda, lova att ta hand om Lova ikväll!
- Jag lovar, sa mamma och pussade Hedda på pannan. Vi ses imorgon, sa hon och alla gick ut från rummet.
- Åhh, kolla, jag skulle aldrig åka på innebandy! sa Hedda och vi båda skrattade.

-------------------------------------------------------------------

Heddas perspektiv:

- Innebandy är väll kul? sa Justin och jag nickade.
- Det är det, men endå, sa Hedda. En i laget är sjukt kaksig. Hon är verkligen jätte jobbig! Justin nickade förstående.
- Har du varit med om något sådant förut? frågade jag Justin.
- Inte vad jag kommer ihåg, men jag förstår hur det känns. Jag nickade.
- Bra, vi pratade om allt mellan himmel och jord den kvällen. Pattie kom med Justins lakan och sådant 9 på kvällen. Men då hade han redan bäddat. På en sjukhus säng. Pattie suckade och gav honom bara täcket och kudden. Justin hade satt sin säng nära min. Han bäddade klart. Sedan skulle vi borta tänderna och klä på oss pyamas. Jag kunde röra mig men var rädd att det skulle göra ont. Justin gick iväg och frågade en sjuksköterska om han kunde hjälpa mig. Det kunde jag sa hon. Jag hjälpte mig först upp på benen och jag stötte mig lite mot honom när jag gick till toan. Droppet rullade han efter mig. När jag var inne på toan klarade jag mig själv.

________________________________________________________________

Mellan långt inlägg idag

HEJ! nu kommer del 2 för idag: D 

-------------------------------------------------------------------------------

Kap 24: I'm here

-------------------------------------------------------------------------------

Heddas perspektiv:

- Jag är här, hörde jag Justin säga. Precis då small det till i huvudet. Jag gnydde till igen och Justin höll mig hårdare. 
- När kommer de? frågade han oroligt. Jag fattade att han menade ambulansen. 
- Vi vet inte, sa någon, antagligen Anders. 
- De får ta att skynda sig, sa han skarpt. Han bar upp mig i famnen och jag klamrade mig krampaktigt fast runt hans hals. Magen gjorde ont, så ont att det var nära att jag spydde. 

---------------------------------------------------------------------------

Justins perspektiv:

- Jag heter Anders, sa mannen som ringt sos. Han sträckte fram sin hand mot mig. 
- Jag heter Justin, sa jag och tog hans hand. Jag höll Hedda med en hand medans jag gjorde det, men släppte snabbt hans hand och bärde upp Hedda bättre. 
- Jag känner igen dig, har vi träffats tidigare? frågade han, jag skakade på huvudet. 
- Det har vi med sannolik inte gjort, jag är känd, sa han. 
- Jaha, sa Anders och nickade. 
- Justin Bieber, sa jag, det är därför tjejerna fnittrar, sa jag och gav en menande blick mot folkmassan. 
- Jaha, så otroligt roligt att träffa dig, sa han och log. 
- Nja, jag kan tuvärr inte säga det samma, sa jag, man vill ju inte att ens flickvän ska bli sjuk, eller vad som nu har hänt, sa jag sorgset. 
- Nej, det vill man ju inte, hur träffades ni? frågade han. 
- I Canada, svarade jag. Jag bor där. 
- Jaha, sa han. 
- Jag gick faktist ut med min hund när hon kom gående, sa jag och skrattade lite smått. Samtalet bröts när ambulansen kom inrusande. Jag fick lägga ner Hedda på en bår. De tänkte precis köra ut henne när jag la min jacka över henne. Hon låg i fosterställning. 
- Jag följer med, sa jag skarpt och de nickade. 
- Okej, sa en kort kvinna med ljust hår. De pratade på svenska med varann. Innan jag klev in i ambulansen sa jag åt Anders att säga till Pattie var jag var och varför jag var där. Han låvade att göra det.
- Jag måste sitta här bak! sa jag när kvinnan tänkte sätta sig där. Hon suckade surt och fällde ut en stol. Hon satte sig på en annan stol och jag gick in och satte mig på den nerfällda stolen. Det var obehagligt tyst hela tiden när vi satt i ambulansen. Jag jag satt bara och höll Hedda i handen. 
- Så, jag känner igen dig, varför? 
- Jag är känd, sa jag kort.
- Jaha? sa hon och menande på mig. 
- Jag heter Justin Bieber, sa jag och tittade på henne. Hon tog ett djupt andetag. 
- Är det du? frågade hon, mina små tjejer pratar om dig hela tiden! Men jag är så dålig på ansikten. 
- Okej, hur gammla är de? frågade jag.
- 13 och 15, sa hon.
- Jaha, vad roligt, sa jag och log. 
- Du kanske kan skriva en autograf sedan? frågade hon.
- Visst, sa jag och det blev tyst igen. 
- Vad kan de vara med henne, sa jag efter en stund. Vi hade åkt i ca 10 minuter. 
- Vi har ingen aning, en stroke kanske? 
- Okej, sa jag. Vi var framme efter ca en kvart. Vi gick in och det hade inte kommit några paparazzis ännu. Jag hoppades att inte behöva se några idag. Hon rullades in i en sal och skulle opereras där. När de precis rullat in henne kom hennes mamma och pappa. Elina var också med. Hon såg bekymrad ut. 
- De vet inte vad de kan vara, sa jag och tårarna brände. 
- Åhh, stackars Hedda, kved hennes mamma. Hennes pappa kramade motvilligt om mig och sedan hennes pappa. Elina kramade om mig hårt och länge. När jag släppte blev hon lite sur. Efter en stund kom Pattie. Alla kramade om henne med. Vi satte oss gemensamt i väntrummet. Och väntade, länge, det tog minst 2 timmar innan en doktor kom ut och sa:
- Justin, doktorn tittade på mig och jag tittade på mamman och pappan. Jag ville igentligen inte att de skulle ropa ut Justin, men det var ju redan för sent. 
- Ni kan komma in nu, sa han sedan och vi gick mot rummet Hedda låg i. 

--------------------------------------------------------------------------------

Heddas perspektiv:

Du kommer behöva stanna här på sjukhuset ett bra tag till, sa doktorn och tittade på mig. 
- Hur länge? frågade jag och hostade till. 
- Minst en vecka, sa doktorn och precis när han sa det kom mamma och pappa in. 
- Hej, sa jag ynkligt. Jag tittad bakom de men hittade inte Justin. Elina kom in och kramade om mig.
- Var är Justin? frågade jag.
- Han kommer, han skulle bara hämta något, sa pappa surt.
- Sluta vara så jävla sur, sa jag och tittade irreterat på honom. 
- Jaja, sa han precis när Justin kom in genom dörren. 
- Mamma och pappa, nu kan ni gå iväg en stund, hämta lite fika, sa jag och gjorde plats för Justin i sängen. Elina envisades med att stanna kvar men jag shasade ut henne. Justin satte sig på sängen. Vi sa inget till varann ennu. Jag bankade på platsen bredvid mig. 
- Komsi komsi, sa jag och vi båda skrattade. Han pussade mig på munnen och la sig bredvid mig. Jag vände mig mot honom, och han vände sig mot mig. Jag lutade mig fram mot honom och våra läppar mötes. Han la sin höger hand på min rumpa och jag la min vänster hand på hans rygg. Han la sig under täcket, och vi fortsatte kyssas. Mamma och pappa kom in mitt i alltihopa. Justin låg kvar med handen på min rumpa. Den andra handen hade han flyttat till mitt bröst, den hade han iallfall vett att flytta. 
- Hej, sa jag och sa sedan, ni kan gå ut igen, jag vill vara ifred, sa jag tyst, jag kunde knappt prata, jag had för ont i halsen och huvudet, magen hade blivit bättre men värkte endå. 
- Det kommer du endå inte vara, sa mamma och jag viste inte vad jag skulle säga. 
- Jaja, sa hon och vi reste oss upp.

_________________________________________________________________________________

HEJ! :D Nu kommer ett lite intressantare kapitel :D 

_________________________________________________________________________

Kap 24: I'm here

----------------------------------------------------------------------------

Heddas perpsektiv:

Vi gick upp och klädde på oss. Jag klädde på mig ett par halv pösiga jeans och ett blått linne. Jag satte upp håret i en hög hästsvans och satte upp låggen med några hårnålar. Jag tittade mig i spegeln. Justin var inne i gästrummet. Jag la mobilen i byxfickan när jag var klar. Jag mötte Justin i hallen på övervåningen och vi gick ner. Han hade på sig ett par jeans shorts och en svart t-shirt. Alla tittade surt på oss när vi kom ner i köket.
- Godmorgon, sa jag glatt och satte mig vid frukostbordet. 
- Godmorgon, svarade alla surt. Min telefon, som låg i fickan plingade till och jag tog upp den. Jag hade fått ett sms, av Anders, min innebandytränare. 
" Träning ikväll 4-6, skicka tillbaka om ni inte kommer, Anders " Meddelandet var väldigt kort. Jag suckade och tittade mot Justin. 
- Jag ska på innebandy ikväll, 4-6, sa jag och tittade på klockan. Den var 11. 
- Okej, ska ja följa med? frågade Justin.
- Ja, men du kan väll komma lite senare? Typ halv 5? De vet liksom inte att vi är ihop nu, sa jag och tittade menande på mamma och pappa. 
- Okej, sa han och tittade på mig. Visst. Men ska vi gå ut i skogen idag igen? frågade Justin.
- Visst, sa jag och när vi ätit klart gick vi ut. Vi gick in i skogen och tog samma väg som gårdagen. När vi kom hem igen var klockan 1. 
- Har ni några tvspel? frågade Justin.
- Ne, tuvärr, sa jag och tittade sorgset på honom. 
- Vad bra att jag tog med då! sa Justin glatt och vi båda skrattade. Han sprang upp och hämtade skivan och jag startade tv:n. När han kom ner satte han i skivan och började spela. Han spelade först själv, för att visa hur man skulle göra. Sedan var det min tur. Jag klarade det hyffsat. Men Justin, som försökte vara snäll dog med flit flera gånger.
- Du behöver inte dö med flit! sa jag och pussade honom på kinden. 
- Det gör jag inte! sa han och såg oskyldig ut, jag såg att han ljög. Men låsades gå på det. 
- Okej, sa jag och vi fortsatte spela. Jag vann. Han kramade om mig och jag brottade ner honom i soffan. 
- Ska inte du snart åka till innebandyn? frågade mamma när hon kom in i vardagsrummet.
- Jo, hur mycket är klockan? frågade jag och såg panikslagen ut. 
- Halv 4, sa hon. 
- OJ! jag tog upp mobilen och tittade när bussarna gick. Det gick en om en kvart. Jag skulle hinna den. Bussarna gick inte så ofta här ute på landet. Men de gick ibland. Jag sprang upp för trappan med Justin hack i häl. 
- Hur ska du komma dit då? frågade jag Justin. 
- Ehh... Jag kan be mamma sjutsa mig, jag vågar inte åka bil själv här, jag skrattade och han log och kramade om mig. Jag sprang sedan in på mitt rum och tog fram min träningsväska. Jag tog ut en sportbh, träningsbyxor och träningströja från garderroben och sprang sedan till toaletten för att hämta handduk. Jag tryckte ner allt i träningsväskan och var fullt med veten om att tröjan och byxorna skulle vara skrynkliga när jag tog upp de inne i omklädningsrummet. Men jag hann inte tänka på det. Jag proppade ner handduk och tog sedan trosor och sockar från min garderob. Jag hittade mitt busskort på skrivbordet och tog med det också. 
- HEJDÅ! skrek jag och pussade Justin innan jag gick ut. 
- Vi ses sen, sa han och kramade om mig lätt. Jag sprang ut och såg bussen komma. Jag hann precis. Den stannade och jag gick på. Busspengarna räckte. Det var jag sjukt glad för. Jag satte mig långtfram och slappnade av. Bussens hastighet kunde jag inte snabba på, även fast jag ville. Efter ca 10 minuter klev jag av precis utanför träningshallen. Jag sprang in och klev in i omklädnings rummet precis när Stella skulle komma ut.
- Se dig för, sa hon och tittade kaksigt på mig. 
- Förlåt, sa jag och skyndade mig in på toaletten. Jag hatade innebandy, jag spelade det bara för att hålla konditionen uppe. Det gick bra. Vi spelade 2 gånger i veckan, tisdag och onsdag. Jag ville igentligen träna volleyboll. Men det fanns inte något lag här. Så jag fick nöja mig med innebandy. Jag bytade om till träningskläder inne på toaletten. 
- Fan, sa jag tyst när jag kommit på att glömt min innebandy klubba hemma. Fan, fan, fan, svor jag. Jag hade lagt in Justins nummer på mobilen och kunde det redan utantill. Jag slog det och ringde. 
- Hej älskling, sa han när han svarade. 
- Hej, sa jag stressat. Mamma vet var min klubba är, kan ni ta med den när ni kommer? frågade jag.
- Ja, det gör vi, sa han och vi la på. Jag sprang ut till planen. 
- Anders, sa jag lågt och han kom fram till mig. 
- Ja, frågade han och tittade på mig. 
- Jag glömde klubban, men min kille kommer med den sedan, så får jag låna? frågade jag.
- Ja, visst, du vet var de är, jag nickade och sprang iväg mot hyllan med kvar glömda klubbor. 
- Ställ upp er i en ring! skrek Anders. Han hade sprett ut massor av bollar på golvet och vi hade alla tagit en varsin och tränat med. Det hade redan gått en kvart på träningen och vi hade inte gjort något än. Jag gick snällt och ställde upp mig i ringen. 
- Ni kan börja med att spring runt planen 4 varv, sa han och vi började springa. 
- BRA! skrek han när vi klarat 4 varv, ta två varv till. Vi fortsatte springa. Vi sprang varv efter varv efter varv. Jag började hosta, hostan blev bara värre och värre. Tillslut kunde jag inte andas. Det kändes som om magen skulle sprängas. Jag stannade. Stella som just sprang förbi stannade. 
- Orkar du inte mer? frågade hon kaksigt och skrattade kallt. Medans hon själv andades sjukt snabbt. Jag orkade knappt tänka. Mina ben värkte. Jag skrek tyst, inget hördes men jag själv hörde det inne i huvudet. Mina ben veck sig och jag föll ner på golvet. Stella skrek till tyst. Det kanske var mitt huvud. Jag hörde inte skillnaden. Men det kändes som om de var något utanför. Huvudet kändes som en stor fotboll. Något som inte satt fast på min kropp. Något som hängde utanför. Som inte höörde till kroppen. Jag visste inte vad det var som orsakat detta. Men något måste det vara. Jag satt md huvudet i händerna. in egen kropp orkade inte hålla uppe mig längre så jag föll ner och slog huvudet hårt i marken. 
- Hjälp, kved jag, huvudet. Något öppnades, en dörr antagligen.

----------------------------------------------------------------------------

Justins perpektiv:

Jag öppnade den tunga dörren till idrottsahllen. Vi gick bort mot salen som hon när vi hade gått ut och gått att jag skulle gå in i. Pattie hade stannat i bilen. Hon fick låna min mobil. Hon chattade med farmor och farfar som hade hand om Jazzy när vi var borta. Jag gick mot dörren och öppnade den. En hel folkmassa hade samlats runt omkring något. Jag tittade mig omkring i salen. Jag letade efter henne. Men jag såg henne inte någon stans. Dörren jag hade släppt slog till mig i sidan och jag tog ett steg in mot hallen. Alla blickar riktades mot mig. De reagerade inte på att jag var någon särkild och alla blickar vändes åt det som var i mitten. 
- Det har hänt något, du får vara vänlig att gå ut, sa en ganska lång person som kommit fram till mig. 
- Vad har hänt, frågade jag med rädsla i minen. Han svarade inte så jag puttade iväg honom och sprang fram mot folksamligen. 
- Hedda, skrek jag och klämde mig in till mitten. Där låg hon, men händerna för huvudet och en smärtsam min i ansiktet. 
- Älskling, sa jag och satte mig ner bredivd henne. 
- RING SOS! skrek jag och tog tag i hennes hand. 
- De är påväg, vem är du? frågade den långa personen som försökt putta  iväg mig innan. 
- Hennes pojkvän, sa jag, såklart på engelska. Alla de andra tjejerna hade samlats på ena sidan om mig. 
- Är du... sa en av de, tjejen hade blont hår och mycket smink. 
- Ja, sa jag precis när jag bärde upp Hedda i famnen. Hon la sitt huvud på min axel och gnydde till.
- Jag är här, sa jag lugnande, jag är här..                                                                                                                    

_____________________________________________________________________________

HEJ! Långt inlägg idag, kommer mer imon, då kommer det nog lite skojjigare oxå<3

LÄS OCH KOMMENTERA! ANNARS SKRIVER JAG INTE

;(<3

_____________________________________________________________________

Kap 23: Your smile

----------------------------------------------------------------------

Justins perspektiv:

Jag tittade på henne där hon dansade. Efter en stund slängde hon sig i sängen. 
- Man blir trött av att göra så! sa hon och tittade upp på mig.
- Inte konstigt, sa jag och vi båda skrattade. Vi bäddade sedan sängen. Som jag skulle "sova" i. Det var igentligen onödigt arbete. Men min Pattie och henne mamma och pappa, skulle komma på oss om vi inte gjorde det. Vi tittade på klockan när vi var klara. Den var halv 11. 
- Ska vi gå och lägga oss? frågade Hedda och gäspade. 
- Okej, sa jag mjukt och gick fram till henne och kramade henne mjukt. Hon la sitt huvud på min axel. Jag pussade henne på håret. Jag var ett huvud längre än henne. Jag visste att jag någon gång skulle lämna henne. Inte för alltid, men jag hade mina konserer, och hon bodde ju här. Jag gjorde min hairflip av ren vana och hon släppte mig snabbt. 
- Vad gjorde du? frågade hon förskräkt. 
- Såhär, sa jag och gjorde det igen. Hon såg lite ställd ut, jag tog ett steg fram imot henne och kysste henne mjukt på läpparna. Hennes läppar var fuktiga och smakade sött. När vi avslutat kyssen kramade jag om henne. Sedan gick vi ner hand i hand. När vi passerat sista trappsteget tittade hennes pappa surt på oss. 
- Vänta nu, sa jag och tittade på henne. Jag kommer snart jag måste bara hämta min tandborste. 

----------------------------------------------------------------------

Heddas perspektiv:

Justin sprang upp för trappan igen. Jag små skrattade åt honom och tittade längtande efter honom. Pappa kom fram till mig. Han tittade allvarligt rakt i mina ögon. 
- Är han verkligen den rätta? Jag suckade. 
- Han är helt rätt, och jag älskar honom! Så håll käften för fan! skrek jag åt han. Han backade ett steg och såg lite rädd ut. 
- Så säger inte du till mig unga dam! sa han med sin kända pappa röst. 
- Tyst! sa jag och vände mig om, jag gick med raska steg upp för trappa och in i gästrummet. Elina stog utanför sitt rum och terroriserade mig när jag gick förbi.
- Jag är inte på humör! skrek jag och tårarna brände innanför ögonlocken. Jag gick raka vägen in till Justins rum. 
- Ey, Ryan, jag måste lägga på nu, sa han och klickade bort samtalet. Jag stannade i dörröppningen och bara tittade på honom. Han öppnade sina armar och jag sprang rakt in i hans famn. Sedan kom tårarna. De rann och rann. Jag kunde inte få stopp på det. Jag gråt för allt som hade hänt, innan Justin var med i bilden, och över pappa. Kunde han inte fatta och jag och Justin var ett par nu? Han fattade det inte. Fast det gjorde inte jag heller. Jag tittade upp på honom genom tårarna. Jag fattade inte det, han var för perfekt för att vara sann. Justin började gå baklänges mot sängen. Jag följde efter honom, tätt intill. Han la sig sedan ner, så att ja landade ovanpå honom. Han pussade mig. Jag hörde steg mot dörren. Ja tittade upp och såg att dörren var öppen. Mamma tittade in i rummet. 
- Mamma, ut! skrek jag där jag låg. Jag reste mig upp.
- Jag vill prata med dig, sa hon strängt. 
- Jag kommer, sa jag och smällde igen  den vita dörren rakt framför näsan på henne. Justin hade satt sig i sängen med väggen som stöd. Jag satte mig i hans knä, och kysste honom pensionerat. Jag la händerna runt hans nacke och kramade om honom. 
- Är tårarna slut? frågade han busigt. 
- Ja, sa jag, han bet sig i läppen och jag dog.
- Sitt still! sa jag han tog det på allvar och stog helt stilla. Jag bakade mot dörren och öppnade den. Mamma som ståg utanför tittade förvånat på mig. 
- Jag kommer, sa jag och sprang i väg till mitt rum. Jag rotade runt i rummet, till jag hittade den. Min systemkamra, eller det var hela familjens, men jag använde den mest. Så jag sa alltid att den var min. Jag sprang med kamran i handen mot gästrummet. Jag tittade på mamma där hon stog och påminnde henne om att jag snart kom ut. Sedan sprang jag in i rummet och stängde noga dörren efter mig. 
- Gud va snygg du är, sa jag och pustade ut. 
- Du.... började han. 
- Tyst, sitt still sa jag och skrattade. Han log nästan med ögonen. Jag satte på kamran och tog av linsskyddet. Sedan knäppte jag minst 10 foton i olika vinklar. När jag var klar la jag kamran på skrivbordet och satte mig bekvämt i hans knä igen. 
- Du kan slappna av nu, sa jag och skrattade. Han slappnade av, han hade bitit sig i läppen ett tag nu. 
- Mamma, du kan komma in, sa jag och la händerna om Justins hals. Som att skydda honom, eller för att visa att han var min, som om mamma skulle snatta honom. Patetiskt. 
- Kan vi gå ut? frågade mamma när hon stog i dörröppningen.
- Nej, sa jag trotsigt och klamrade mig fast vid Justin. 
- Godnatt då, vi snackar imon. 
- Godnatt, sa jag surt. Jag betedde mig som ett barn. Det visste jag en jag var för trött för att bry mig. 
- Ska vi gå ner nu? frågade Justin. 
- Aaa, sa jag och reste mig. Vi gick ner och gjorde oss iordning. Justin skvätte vatten på min inne i badrummet och det ledde till ett mini-vattenkrig. Vi båda skrattade. När vi gick ut var det mer eller mindre dyngsurt på golvet. Vi trodde först att vi kommit undan, det hade vi inte. Pappa tvingade oss att städa upp allt. Vi klagade inte. När vi kom upp på rummet igen var vi trötta och hela min arm pluss mina fem fingrar på högerarmen hade domnat bort. Jag skrattade panik artat när jag gick innan för dörren till mitt rum. Jag hade den syndromen, när jag blev trött skrattade eller gråt jag. Jag visste inte varför. Det hade alltid varit så. Jag tog av mig mina kläder och satte på mig min sovtröja. Jag la mig platt under täcket i sängen. Jag väntade på Justin innan jag somnade. 

------------------------------------------------------------------------

Justins perspektiv:

Jag tittade ner i sängen. Hedda hade somnat. Jag la mig bredvid henne, smekte hennes hår kärleksfullt och pussade henne på kinden. Hon låg med ryggen mot min nakna mage. Jag borrade in näsan i hennes hals och kände doften av något sött. Antagligen shampo. Sedan somnade jag med näsan vid hennes hals. 

- UPP MED ER! Ligg inte så nära varann, skrek någon och ryckte nästan Hedda ifrån mig. Jag vaknade med ett ryck. 
- Tyst! skrek hon och kröp närmre mig. Jag får vara så nära honom jag vill. Hennes hår låg i mjuka lockar runt ansiktet. Trodde jag. För jag såg det inte. 
- Åhh, du är hopplös! skrek någon och smällde igen dörren efter sig. Vi låg helt stilla en stund, tills Hedda vände sig mot mig. 
- Där fick hon, sa hon och skrattade.

_________________________________________________________________________



Långt men trist inlägg ;( 

HEJ ! :D Mer nu! LÄS LÄS LÄS:D

_________________________________________________________________________

Kap 22: Listens to your song

----------------------------------------------------------------------

Justins perspektiv:

När vi hade ätit klart gick jag och Hedda ut en stund. Det var vindstilla ute och solen sken. Hedda som hade på sig en kofta tog av den óch knöt den runt höfterna. Hennes hår låg slätt mot hennes rygg. Håret glittrade när solen strålar träffade det. Jag mot henne och hon tog försiktigt tag i min hand. 
- Ska vi gå ut i skogen? frågade Hedda.
- Visst, sa jag och vi gick mot den stora skogen som låg på andra sidan vägen. Vi gick över vägen och in på en stig in i skogen. Vi gick en lång bit in i skogen och satte oss sedan nedanför ett träd. Hedda sträckte sig fram imot mig och pussade mig på munnen. Jag besvarade kyssen och höll kvar henne bredvid mig en stund. 
Det hade redan blivit mörkt när vi begav oss hem, och när vi steg innan för dörren var det kålsvart ute. 
- Var har ni varit!? skrek Heddas mamma Karina när hon kom inrusandes till hallen från vardagsrummet.
- Ute och gått, sa Hedda obesvärat, varför undrar du?
- Det har gått 3 timmar sedan ni gick ut! Ni får inte gå ut imorgon, och ni kan gå upp och bädda för Justin i gästrummet nu genast! skrek hon och Hedda höll hårt i min hand. Hon trampade av sig skorna nästan samtidigt som jag gjorde det och drog sedan med mig upp mot hennes rum.
- Jag hatar henne ibland! sa hon hårt och satte sig ner i sängen inne i gästrummet. 

---------------------------------------------------------------------

Heddas perspektiv:

Justin stog kvar. 
- Det är ju redan bäddat, sa han jag suckade och reste mig upp, jag goíck långsamt mot honom och sa:
- Gör mig på bättre humör, han skrattade och jag kramade om honom, han kysste mig på håret. 
- Ska jag hämta dig eller kommer du in ikväll? frågade jag och log nervöst. 
- Jag kommer, sa han och jag flinade, han log mot mig och pussade mig i pannan. 
- Om jag inte kommer har mamma vaknat, sa han och blinkade mot mig. 
- De kommer bli galna när de ser dig hos mig! sa jag och fnittrade nervöst. 
- De får ta och vänja sig, sa Justin.
- Hoppas det är pappa som kommer upp, sa jag och drog handflatorna mot varann. 
- Hoppas? sa han och tittade förvånat på mig.
- Han kommer rycka upp mig i sängen och bära mig i håret till gäst sängen, sa jag och skrattade. Jag ser fram imot det, jag skrattade ennu mer, Justin tittade på mig som om jag inte var klok. Det kanske jag inte var. Justin kramade om mig samtidigt som han skrattade lite smått.
- Du är så söt! sa jag och pussade honom. Han kiklade mig och det slutade med att båda knäckte sig, jag låg på sängen och Justin satt ner på golvet när Pattie kom in, hon tittade på oss och vände. Vi tittade på varann och kiknade av skratt. 
- Ska vi bädda nu? frågade Justin när vi lugnat ner oss.
- Okej, sa jag och skrattade lågt. Vi hämtade Justins kudde och täcke och allt han haft med sig hit. Han kom in med väskorna i rummet och jag häpnades. 
- Herre gud! sa jag och öppnade en väska. Den var fylld med kläder. 
- Jag gillar dina kläder, sa jag och han skrattade. 
- Jag med, sa han och blinkade med ena ögat mot mig. 
- Bra, sa jag och skrattade. 
- Vill du packa upp ifred? frågade jag och gjorde ansats att gå mot dörren.
- Nej, det är lugnt, sa han och tog mjukt tag i min arm. 
- Okej, sa jag och pussade han på kinden, sedan la jag mig ner i sängen och blundade. 
- Kan jag få låna din iphone? frågade jag och han nickade. 
- Visst, sa han och slängde den till mig. 
- Ta det lugnt! sa jag och tog förskräkt tag i den. 
-Det gör jag, du tog ju den, jag skrattade och suckade sedan. Jag gick in på youtube och sökte på "Justin Bieber". Jag rullade ner lite och satte på "Baby".
- Är detta din första låt? frågade jag och tittade på honom.
- Nej, detta är, sa han och tog försiktigt mobilen. Han gav den tillbaka till mig efter en stund och hade då satt på en låt med namnet "One time".
- Bra! sa jag och skrattade. 
- Tack, sa han och såg stolt ut. Jag gick tillbaka till Justin Bieber och satte på "Never say never".
- Denna gillar jag! sa jag och la telefonen och började dansa. 

_____________________________________________________________________


<3

___________MER nu :D ________________________________________________________________

Kap 21: no name

----------------------------------------------------------------------------

- Jag vet, sa jag och såg sur ut. Jag satte mig upp på sängkanten istället. Det var pinsamt tyst en stund och så jag lutade mig mot Justins axel. Elina tittade surt på mig igen. 
- Ta det lungt! sa jag och reste mig hastigt upp. Jag gick med två steg fram imot Elina och tog hårt tag i hennes arm. Jag drog upp henne ur stolen motvilligt. Jag svor surt och kastade nästan ut henne ur rummet. JAg smällde igen dörren och låste.
- Förlåt, sa jag och tittade ursäktande mot Justin. 
- Bråka inte, sa han och jag flinade. 
- Hon gillar dig, sa jag och mitt leénde slocknade tvärt. Justin kommenterade inte, jag förstog. Hon var ju en beliber, alla gillade Justin. Jag satte mig i sängen och lutade mig mot hans axel. Den fina stämningen var borta men den kanske kunde väckas igen. Precis när jag tänkte pussa honom på kinden skrek mamma nerifrån:
- Det är mat! Kom upp och ät! 
- Vi kommer, halvskrek jag tillbaka, jag orkade inte anstränga mig och satt kvar så en stund. 
- Ska vi gå ner? haha, frågade Justin och jag log mot honom. 
- Okej, men glöm inte, pussa mig lite random! Jag log och han skrattade. Vi reste oss från sängen som innan varit nybäddad. Nu såg det nästan ut som jag hade tagit till en av mina snabb bäddningar. Den gjorde jag blandannat på morgononen. Innan jag gick till skolan. Vi gick ut från rummet och hand i hand ner för trappan. Han släppte min hand och la den på min rumpa. Jag gick osäkert mot köket. Justin flyttade sin hand upp mot svanken istället. Han tryckte mig närmre sig och släppte mig inte förens vi satte oss ner på stolarna bredvid varann. Jag pussade honom på munnen mitt framför pappa. Han tittade på mig. Jag kunde slå vad om att han inte gillade Justin. Jag visste det. 
- Be och skicka ketchupen! sa jag högt. Mamma gav den snabbt till mig. Jag tryckte ut lite på mina spagettis och sedan på min köttfärsås. 
- Jag kan ta den sedan, älskling, tack, sa Justin och jag gav den till honom med ett leénde, han log tillbaka och jag tittade på pappa. 
- Be att skicka saften, pappa tog tag i saften och gav den till mig. Han satt på andra sidan om mig.
- Tack, sa jag när jag hade fått den av honom. Jag hällde upp jordgubbssaften i mitt glas och tog sedan en stor klunk av den. 

_________________________________________________________________________


Goodbye, kommer imon, mer <3 <3 sry för så lite ;(

HEJ! Nu kommer det mer! :D

____________________________________________________________________

Kap 20: You is like a children

-------------------------------------------------------------------- 

Justin perspektiv:

Huset var gult och ganska stort. Huset hade vita knutar och en trädgård som var underbar. Den var full med liv. Massor av blommor och växter. En liten svart och vit katt satt på trappan och mjauade. Vi gick bak till bakluckan och öppnade den. Vi packade ut alla sakerna och gick sedan långsamt mot ingången. Jag föredrog hundar framför katter. Heddas mamma och pappa hade hjälp till med Lovas bur och tillbehör. Heddas pappa tittade surt på mig. Dåligt humör. Jag gick mot ingången, hack i hälarna på Hedda. 
- Vad heter katten? frågade jag.
- Cesam, det är mest min systers och mammas katt, jag gillar inte katter så mycket. Jag gillar mest hamstrar. Jag skrattade.
- Jag gillar mest hundar, sa jag, hon flinade. Sedan stannade hon mitt i trappan och lutade sig mot mig. 
- Pappa är sur på oss, gör honom sur, han blir typ sur när vi pussas och sådant, så gör det! sa hon med ett stort flin. 
- Okej, det ska jag sa jag och pussade henne kinden. Jag rörde läpparna fösiktigt mot hennes och vi började kyssas. Någon öppnade hastigt dörren så kyssen fick ett hastigt slut. Jag tittade upp mot dörren. Tjejen som stog i dörröppningen hade blont hår, blå ögon, jeans och en grå t-shirt med text. 
- OMG! Det är du! skrek hon och slängde sig runt halsen på mig. Omg, omg, omg, sa hon snabbt och hyperventilerade. Jag skrattade mjukt och sa:
- Vem? Justin Bieber, aa det är jag! sa jag och kramade henne tillbaka. Hedda tittade lite surt på mig. Jag ryckte på axlarna. Jag skulle trösta henne sedan. Hon grät nästan av lycka. 
- Lyssnar du på honom!? frågade Hedda och tittade förvånat på henne. 
- Ja! KLART! Det gör alla! sa hon och Hedda blev röd i ansiktet. 
- Inte jag, sa hon och skrattade. 
- Nej men du är lite... tjejen med det blonda håret tänkte efter och sa sedan, skum. Hedda skrattade och låsades bli sårad. 
- Amen tack då! sa hon och flyttade sig närmre mig. Alla hade släppt sin packning. Fast den blonda tjejen hade ingen. Men jag och Hedda hade. Tjejen kramade mig igen och skrek lite smått. 
- Mamma har inte sagt något om att ni ska komma! Varför är du här? frågade hon. Hedda tittade på henne och sa:
- Jag och Justin är ihop! Tjejens leénde slocknade men leéndet lekte snart på läpparna igen. 
- Visst! Sedan backade hon in mot huset igen. HEdda skulle precis säga något när den blonda flickan tittade på mig igen och sa: 
- Jag heter Elina, kom in. Hon tog tag i mig hand och släpade in mig  i huset. Hedda ersatte Elinas hand med hennes egen och tittade surt på Elina. 
- Vi kan visa dig runt! sa Elina och tittade surt på Hedda igen. 
- Ja, visst, sa jag, jag ska bara hämta väskan. Jag hämtade väskan som stog på trappan och gick in igen. Elina ryckte mjukt ur väskan från min högra hand. Hon satte ner den på marken och gick in mot huset. Jag tog av mig skorna och Hedda gjorde det samma. Jag la handen om hennes midja istället och hon värkade ganska nöjd. Hon log förnöjt och vi följde med Elina in i huset. 
- Här är vardagsrummet, sa hon. 


----------------------------------------------------------------------

Heddas perspektiv:

- Hallen har du ju redan sätt, sa Elina smörigt och jag hade god lust att spy på henne. Jag gjorde en ful min mot hennes rygg när hon vände sig om. Justin tittade på mig och jag ryckte på axlarna. När Elina pratade om något rum lutade jag mig mot Justins axel och gäspade. Någon gång tittade jag ut genom ett fönster och en gång messade jag Sara. " JUSTIN BIEBER ÄR HÄR! " skrev jag hon messade tillbaka ett frågetecken och jag skrev sedan ett långt sms om att vi hade blivit ihop och paparazzisarna och varför vi var här. Hon messade tillbaka att det var ascoolt och att vi snart skulle träffas, hon blev väldigt förvånad. Och glad. 
- Elina, sa jag när hon visat oss alla rummen.
- Ja? frågade hon kaxigt. Hon brukade inte vara kaxig, bara när hon var avundsjuk och på dåligt humör. 
- Kan jag få prata själv med dig? frågade jag kyligt.
- Visst, sa hon och vinkade fake mot Justin. Jag pussade han på kinden och gick sedan efter Elina ner på undervåningen. 
- Elina, nu får du ta och skärpa dig! sa jag och tittade surt på henne. 
- Vad? frågade hon. 
- Jag och Justin är ihop, JAG OCH JUSTIN! sa jag och hon tittade sårat på mig. 
- Jag vet, sa hon och tittade surt på mig. 
- VI VILL VARA IFRED! halv skrek jag.
- Det kan ni vara imorgon! sa hon och tittade trotsigt mot mig. 
- Tyst, vi kommer inte lyssna mer på dig nu! Hejdå, sa jag och sprang upp för trappan. När jag kommit upp hörde jag steg i trappan. Jag sprang mot Elinas rum och tittade in. Justin satt i en av hennes stolar och sjöng lite smått för sig själv. 
- Kom! skrek jag och han reste sig snabbt och sprang fram till mig. Jag tog tag i hans hand och sprang mot mitt rum. Vi han precis stänga och låsa innan Elina kom fram till dörren. Hon stog där och bankade en bra stund innan vi fick vara ifrån. Justin tittade runt i mitt rum.
- Fint, du har det! sa han och kysste mig. 
- Jag vill måla om, sa jag och han skrattade. 
- Vilken färg? frågade han.
- Jag vill ha väggarna fyllda av dig! sa jag och han skrattade. Vi satte oss i sängen. Jag kom på att jag inte städat på evigheter. Men mamma hade iallafall bäddat mig säng. Tack mamma! tänkte jag när vi satte oss ner i den. Jag lutade mig mot honom och började försiktigt kyssa honom. Han besvarade kyssen och jag puttade mjukt ner honom i sängen. Det slutade med att vi låg där och kysstes, han hade handen på min rumpa och jag på hans mage när pappa öppnade. Vi avslutade hastigt kyssen. Han låg över mig i sängen, men vi låg kvar. 
- Stick! sa jag hotfullt. 
- Elina, vill komma in, sa han och släppte in henne. Som ni håller på! sa han och hade en besvärad min. 
- Jag får hålla på så mycket jag vill! Jag är 17! skrek jag efter honom. Justin kände sig nog dum när han låg som han låg så han satte sig upp istället. 
- Du får inte gå! sa jag och glömde att Elina var i rummet.
- Jag ska ine gå, sa Justin och skrattade. 
- Bra, sa jag.
- Jag är här! sa Elina och tittade surt på oss. Hon var 12 men betädde sig som en 8 åring ibland. 

___________________________________________________________________________
 

Tack för att ni läser<3

Hej, nu kommer det mer! :D

_____________________________________________________________

Kap 19: Welcome to my home!

--------------------------------------------------------------

Heddas perspektiv:

- Är du säker?
- Helt, sa jag och log. 
- Bra, vi kommer hejdå, han slängde på luren. Justin hade hört allt och småskrattade lite.
- Han är töntig, jag varnade ju dig, sa jag. 
- Hur mycket man än blir varnad är man inte beredd. Jag skrattade, han hade rätt. 
- Akta dig för honom, han är farlig! sa jag och tittade onskefullt på honom, jag skrattade elak och han låsades bli rädd för mig. Jag slutade retas och skrattade svagt istället.Pattie skrattade, Justin låsades bli sur och gick en bit. Jag smög upp bakom honom och kramade honom. 
- Puss på dig, sa jag och han skrattade mjukt. Vi satte oss ner på en parkbänk och väntade på mina föreldrar. 
- Hallå, sa jag och såg hjälplös ut. Kan ni inte komma snart, vi kommer dö här ute! sa jag och vände mig mot Justin och Pattie. 
- Nejdå, sa Pattie. Precis när hon sa det kom en silvrig saab körande. 
- Där kommer de! sa jag och pekade mot bilen. Justin reste sig upp och samlade ihop alla sakerna. Jag gjorde detsamma. Men Pattie gick fram mot bilen och hälsade vänligt på mina föreldrar. 
- Hej! sa jag och vinkade. 
- Hej, jag är då Justins mamma, sa Pattie när mamma hade klivit ut från förar sätet. 
- Hej! Så trevligt att träffas sa hon och tog Pattie i hand. De pratade lite medans jag och Justin samlade ihop sakerna. Vi satte alla sakerna i en klump vid parkbänken. Justin pussade mig på munnen när vi var klara. Jag började skratta. Jag kramade om honom och låsades som om pappa inte stog och stirrade på oss. Betrakta varje steg Justin tog. För att göra revolt mot pappa kysste jag Justin länge på munnen. Länge länge stog vi där. Pattie och mamma hade också slutat prata. Justin försökte släppa mig. Men det fick han inte. Till slut avslutade jag kyssen och tittade mot Pattie, pappa och mamma.
- Ska vi åka eller? frågade jag och borrade in blicken i pappa, log triumferande. Sedan tog jag tag i Justins hand och drog med han mot bilen. Jag öppnade bilen och tryckte in mig i mitten sätet. Jag släppte inte Justins vänstra hand. Han satte sig bredvid mig. Jag hade bestämt mig för en sak, jag skulle inte vara blyg med Justin som pappa ville. Jag skulle vara precis tvärt om. Skulle göra allt han ville stt jag inte ska. Kyssa Justin vid matbordet, sova vid hans sida, mysa med han i soffan, ligga och bara prata i sängen i flera timmar innan jag skulle sova. Allt det ska jag göra, om han sa något skulle jag bara le och tjafsa, eller något som kändes bäst för stunden. Jag skulle säga det till Justin när vi skulle sova, i samma säng. Ikväll. 

------------------------------------------------------------------

Justins perspektiv:

Jag klandrade han inte. Men han glodde ganska mycket. Heddas pappa stog och stirrade på oss när vi packade ihop sakerna. Hedda kramade min hand hårt, hårt. Nu när vi satt i bilen glodde han inte. Det skulle synas mer. Men man såg hans blå ögon titta på oss lite då och då i backspeglen. Hedda tittade på mig och sa: 
- Jag älskar dig, som ett revolt mot hennes föreldrar. Jag skrattade. Jag lutade mig fram mot hennes kind och pussade henne. Sedan lutade jag mig mot hennes öra och viskade:
- Jag älskar dig med, sa jag hon fnittrade lite. Vi var som ett ny förelskat par. Gå på picnikar, sitta i soffan och mysa och titta på romantisk film. Fast det ingick inte att bli jagad av paparazzis. Jag tittade ut mot naturen. Inga paparazzis hade följt oss. Eller hittat oss. 
- Mamma, sa Hedda. Som om hon läst min tanke sa hon: 
- Justin och jag blir typ jagade av paparazzis, så bli inte rädd om du vaknar av kamra blixtrar imon! sa hon och jag och hon skrattade.
- Okej, sa Heddas mamma och log ett falskt leénde. Pattie log ett falskt leénde och jag kunde nästan slå vad om att det skulle bli ett par jobbiga veckor. När vi åkt ca 10 minuter kom vi fram till en stor skog, vi åkte en bit till och kom ut på ett kalt landskap. Jag tittade ut genom fönster rutan och sa till Hedda:
- Så fint ni har det här. 
- Tack, sa hon. När vi bara åkt ca 1000 meter ut i landskapet svängde vi till höger upp mot ett stort gult hus. 
- Här bor vi, sa Hedda. 
- Fint! sa jag och log.
- Haha, skrattade Hedda.  

____________________________________________________________________