__________________________________________

28 februari: Kap 48: The photo

------------------------------------------

   

Jag kunde inte ta in vad hon sa. Hade de läst upp smsen vi skickat? Jag fattade det inte, hur kunde man göra något sådant? Hon gråt så mycket att jag knappt fattade vad hon sa. Knappt, det var precis att jag fattade. Nu hade jag ennu en anledning att åka till henne, slå killen som gjorde det. Men hon skulle hindra mig. 
- Han tvingade mig.... började hon, jag fick tårar i ögonen. Vad tvingade han henne att göra? 
- Vad? sa jag tyst och hon gråt ennu mer. 
- Och jag gjorde det, jag fattar det inte, skrek hon nästan. 
- Vad gjorde du, älskling? frågade jag och hon tog ett djupt andetag.
- Kysste han, det kom som en pil i magen. Kysste han henne? Tvingade henne att kyssa han? Jag blev vansinnig. 
- Justin... frågade hon när det gått en stund. Du är inte arg va? frågade hon tyst. Jag började gråta. Jag skakade på huvudet. 
- Nej, älskling, det är jag inte, hon pustade ut och jag hörde att hon grät igen. 
- Åh, sa hon och jag ville vara hos henne och krama om henne. Jag måste åka. 
- Vad sa de då? Om smsen? frågade jag försiktigt. 
- Jag vet inte, sa hon och grät tyst. Jag älskar dig, kom hem snälla! sa hon och grät ennu mer. Jag grät också. Turnebussens dörr öppnades och Kenny kom in. Jag gjorde en gest som sa åt han och gå ut. Han kollade chockat på mig och jag gjorde en min som betydde 'förklarar.senare.'. Han nickade och gick ut med ett oroligt ansiktsuttryck. Det förvånade mig att han kommit, klockan var halv 3, på natten. Jag skrattade utan glädje genom tårarna som rann ner för kinderna, jag kände mig väldigt elak när jag gjort det, men det var ju inte för att vara elak som jag gjorde det. 
- Vad skrattar du åt? sa hon, jag hörde att även hon log genom tårarna. 
- Hem, sa jag kort och hon skrattade till, på samma sätt som jag, utan någon glädje alls i rösten. 
- Mitt hem är ditt, sa hon och jag log.
- Ditt hem är mitt med, du kan ju komma hit? Fast nej, då kan jag inte spöa den där killen, vad han nu hette, sa jag ironiskt. 
- Ha-ha, sa hon och skrattade sedan lite på riktigt. Du gör mig alltid glad Bieber, sa hon och skrattade.
- Jag kommer till dig snart, jag lovar, sa jag och menade det verkligen. Det måste jag. Jag måste åka till henne. 
- Vad gör du? 

--------------------------------------

   

- Vad gör du? frågade jag. Jag tänkte på vad han sagt, "jag kommer snart, jag lovar". Han svarade nästan direkt. 
- Jag längtar efter dig, jag skrattade lite. Tårarna hade så gott som slutat rinna. Jag drog med handfaltan över kinden och torkade väck tårarna. 
- Du då? frågade han nyfiket. 
- Sitter inne på toa med ångest och hem längtan, sa jag och skrattade gjädje löst. Jag reste mig upp och tittade mig i speglen. Jag hade inte tagit på mig maskara i morse, men man såg endå att jag gråtit. De röda ögonen avslöjade mig. Jag hade fortfarande Justin i telefonen och kunde därför inte torka väck tårarna ennu. 
- Hem längtan? sa han frågande. 
- Där du är, sa jag och man hörde att han log. 
- Älskar dig, sa han och jag nickade. 
- Älskar dig. Vi pratade en stund till innan vi la på. Jag var tvungen att gå till lektion, som jag fruktade, eftersom jag redan hade missat mer än halva lektionen. Jag tvättade bort mitt smink innan jag gick ut ur toaletten. Jag la ner mobilen i fickan och gick mot mitt skåp. Jag hade inte hunnit lägga in mina saker där än. Jag låste upp det och tryckte in mina saker. Sedan tog jag ut sakerna jag skulle ha, stängde igen skåpet och vände mig om. Där stog Kevin. Han log mot mig och hånflinade. Jag började gå iväg mot klassrummet men kom bara en kort bit innan någon tog tag i min tröja. 
- Eyy, vart ska du gå? frågade den irriterande rösten. Det var Kevin som pratade irriterat med mig. 
- Till klassrummet hade jag tänkt, sa jag och försökte dra åt mig armen. Men Kevin höll i den med ett stadigt grepp. 
- Är du säker? sa han och jag suckade. Vad ville han mig? Jag hade fått lite mer självförtroende efter att ha pratat med Justin. Det blev alltid så när jag pratade med honom, han fick mig att må så mycket bättre!
- Ja, det är jag, sa jag och Kevin suckade och kollade mot mig. 
- Ska jag gå rakt på sak? Jag nickade.
- Gärna! Han tog upp sin mobil och höll den framför mig. Det var en bild. På mig och....

_______________________________________

Ska ändra så att båda är röda xD

_________________________________

27 februari: Kap 47: I hate him!

Ändrat nu att Sara också hade "övergett" henne eller vad man nu ska säga xD

---------------------------------

När jag klätt på mig klart kramade jag om mobilen i vänsterhanden och sprang med raska steg nerför trappan. Jag la mobilen på bordet och tog fram brödrosten. Jag kopplade in den i ett elutag och stoppade ner rostebrödet i brödrosten. Jag tog medan brödet rostades fram smör, skinka, mjölk, lite flingor, ett glas, en sked och en tallrik. Jag hällde lite flingor i skålen och hällde sedan över mjölk. Jag skulle precis börja äta av flingorna när min mobil pep till. Jag la snabbt ner skålen med flingorna och sprang mot min mobil. Jag låste upp mobilen och tittade på avsändaren, min kropp värmdes upp när jag såg vem det var. Justin. Jag öppnade snabbt smset, det ståg:
' Hej den vackraste! Tjatar på Scooter om att jag ska få komma, han ger med sig lite för varje dag, hoppas på att det blir snart! Vi seees snaaart ÄLSKAR DIIG<3 ' Det värmdes i hjärtat när han hade skrivit 'den vackraste'. Jag log och öppnade ett nytt och knappade snabbt in:
' Hej älskling!<3 Tjata på, jag är här och väntar på dig<3 ÄLSKAR DIG MER!!<3 ' 
Jag skickade iväg smset och fnittrade till. Jag saknade honom så. Jag gick tillbaka till skålen och tog med mig mobilen dit. Brödet hade blivit färdig rostat när jag smsade och stog och svalnade i brödrosten. Jag suckade. Jag gick fram till det och tryckte ner  det ennu en gång i brödrosten. Det pep till i mobilen igen. Jag gick snabbt fram till mobilen och låste upp den. Jag gick in på meddelande. Detta smset var inte från Justin. Det stog ett telefon nummer istället för något namn. Jag öppnade smset och läste det flera gånger. 
' Har din kille lämnat dig? Har han det? Har han det? Hoppas det, du är ju endå så ful! Fattar inte att någon ens vill va ihop med dig! Så sjukt ful som du är jävla gris! Han har endå aldrig älskat dig, han hatar dig säkert utnyttjar dig bara! Jävla gris unge! Ful som stryck är du!' Det högg till ihjärtat. Jag hade aldrig fått ett sådant sms förr. Men jag kände på mig att det skulle bli fler i framtiden. Jag ät klart och gick in på toan för att borta tänderna och borta håret. Jag fluffade till håret i speglen. Mitt hår var ganska lockigt, men jag orkade verkligen inte platta det just nu. Jag tittade mi själv i speglen och log. Det såg ganska okej ut. Jag gick och tig på mig yttekläderna när jag tänkte på mobilen som låg på bordet i köket. Jag sprang dit innan jag tog på mig skorna och tog tag i mobilen innan jag la ner den i min jack ficka. Jag började sedan gå mot bussen. Jag ställde mig på busshållsplatsen och väntade en stund. Jag tog sedan upp mobilen och kollade på klockan. Bussen skulle komma om 10 minuter, jag pustade lite och la ner mobilen i fickan igen. Jag satte upp håret i en hög hästsvans. När jag precis var klar plingade till i mobilen. Jag tog upp den och pustade lättat ut när jag såg att det var Justin som messat. 
' Haha, det är omöjligt!Det är natt här, hur mycket är klockan i Sverige? ' messade han. Jag skrattade till och log för mig själv, saknaden gjorde ont. 
' Väntar på bussen xD Så typ, kvart i 8 eller något ;/ Vad gör du annars då? Jag har skaffat twitter! :D ' skrev jag tillbaka. Jag var nära på att knappa in meddelandet den okända personen hade skickat, men jag ångrade mig. Jag la ner mobilen i fickan igen och log stort. Bussen hade fortfarande inte kommit. Pip. Det pep i mobilen igen. Jag drog snabbt upp den och var nära på att tappa den. Jag läste meddelandet. 
' Haha, kul? ;)<3 Inget, twittrar lite. HAR DU? VAD HETER DU? ' skrev han jag skrattade. 
' 'TheRealHeddaBennett' heter jag ;) Har ingen profil bild än... Men är det ok om jag tar den på dig och mig under trädet? När jag pussar dig på kinden? ÄLSKAR DIG<3 ' 
Jag struntade i att lägga ner mobilen i fickan och gick in på twitter istället. Jag vågade inte ändra bakrunsbild ännu. Jag skrev ett nytt tweet. Det fick lyda såhär:
' I'm pretty happy now, but still worried... '. Jag sparade twittret och gick tillbaka till framsidan på min mobil. Jag ändrade bakrundsbild, bilden på mig och Justin. När han kom hit skulle jag samla på mig fler bilder med oss. Fast mest han. Jag tyckte att bilden skulle vara bättre med bara han, inte mig. Han hade sett väldigt allvarlig ut när jag berättat det för honom. Och talat om för mig att den skulle vara finare med honom på den. Mobilen pep till och jag öppnade smset. 
' Varför är du orolig?! Såklart du får ;)<3 ÄLSKAR DIG MEST! ' Jag skrattade tyst för mig själv och skulle just svara när bussen kom körandes. Jag la mobilen i fickan och klev på bussen. Jag satte mig långt bak. Det var ganska mycket folk på bussen. Ingen pratade med mig, eller tänkte göra det heller. Inte ens Sara. Vi hade varit bästa kompisar från barndommen, och hon hade övergett mig! Jag hade aldrig erkänt det, inte ens för mig själv, men sedan sommaren var jag utanför, nästan mobbad. Jag satte mig på sätet närmast gången och la väskan på sätet bredvid. Innan jag tog av mig jackan och la den bredvid väskan tog jag ut mobilen ur fickan. Jag la sedan jackan bredvid väskan. Det plingade till i mobilen. Ett hotmail mail. Jag öppnade det. Det stog
' Justin Bieber (@justinbieber) följer dig nu på twitter! ' Jag läste mailet och log. Det pep till i mobilen. Det var ett meddelande denna gången. Jag öppnade det i hopp om att det var Justin. Det var det inte. Ett telefonnummer, antagligen samma som förra gången. Det stog:
' I see you ' Mitt hjärta började dunka hårdare. Vad var det här? Jag tittade upp och letade efter ögon som stirrade på mig. Det gjorde ingen. Jag försökte strunta i smset och öppnade Justins sms istället. Jag tryckte på svara och skrev:
' Nej inget, älskar dig, puss<33<33 Tack<3 Du följer mig ;) Fick mailet för typ 1 minut sedan, haha<3 ' skrev jag. Jag log som en galning när jag skrivit klart det. Jag visste inte varför, bara tänken på Justin fick mig att le. Jag gick in på twitter och ändrade profilbild. Jag tog den på mig och Justin. Jag hade 1 follower. Justin. Jag såg lite halvt förvånad ut på bilden. Det pep till i mobilen igen. Jag tog upp smset. Jag pustade lättat ut när jag såg att det var Justin som skrivit. Han hade skickat två bilder oxå.

   

Jag log mot bilden. På den andra bilden gjorde han en slängkyss mot kamran. Jag skrattade. Jag läste smset.
' Du kan berätta allt för mig, du vet det va? ÄLSKAR DIG MER<3 PUSS<3 ' Jag blev nästan tårögd av hans ord. Han var bäst- punkt slut. Jag ville inte berätta för honom över sms. Jag skulle berätta när han kom hit. Face-to-face. 
' Jag vet<3 Haha, aa visst, omöjligt<3 PUSS<3 ' Jag tryckte på kamran bredvid där man skrev sms på min iphone, och tryckte på ta foto. Jag tog ett foto på mig och kunde inte låta bli att skratta. Jag kollade inte på bilden utan skickade iväg den direlt. Ville inte vela om jag skulle skicka den eller inte. Så jag gjorde det enkelt, och skickade den. Jag kollade in på bilden och blev stört allvarlig. Jag såg helt konstig ut! Åhh. Och jag hade skickat den. Jag tryckte ner smset och gick in på twitter. Kollade lite på vad Justin twittrat. Mobilen pep till. Jag kollade, ett sms från Justin. Jag blev lättad igen. Han hade skrivit:
' Säg då om det är något som du är orolig över, älskar dig. Snygging<3 Världens snyggaste, helt klart<3 SAKNAR DIG! Vad gör du?;)=)<3 ' Jag skrattade. Och svarade.
' Det är inget<3 ÄLSKAR DIG MED<3 Du är snyggast<3 Passar helt klart in på dig ;D<3 Saknar dig mer<3 Sitter på bussen, helt ensam ;) När/om du kommer hit måste du följa med! Snälla?<3 ' 
Jag skickade iväg det samtidigt som bussen stannade utanför skolan. Jag la ner mobilen i fickan och reste mig från sätet. Jag gick mot den lilla trappan ner till marken och gick ner för den. Jag kollade mot skolan. Jag suckade och började gå mot den. Min mobil plingade till igen. Jag tog upp den och tittade på den. Sms, från okänd. 
' I see you are still ' stog det, varför skrev personen på engelska? Vi bodde i Sverige. Jag kollade mig oroligt omkring igen. Det var kanske det personen ville? Att jag skulle bekräfta att det var rätt person de försökte kontakta. Det stog dolt nummer. De kanske hade skrivit till fel person? Tre gånger, inte så troligt. Jag gick snabbt in mot skolan. Jag öppnade den tunga dörren och kom in i värmen, om man nu kunde kalla det de. Jag tog upp min mobil från fickan. Pip. Den pep till, jag hade fått ett sms, från Justin. Jag pustade lättat ut och öppnade smset. 
' Säker?<3 DU ÄR, passar in på dig shawty<3 Saknar dig mest! Jag ska komma!<3 Visst, finns det några beliebers på din skola? ;)<3 ' skrev han. Det värmdes när han skrev att han skulle komma. Jag log när jag svarade. Jag hade stannat i kordidoren och stog rakt upp och ner mitt i koridoren. Jag skrattade lite smått när jag knapprade in svaret. 
' Säker ;) NEHE DU! Sötnos<3 ÄLSKAR DIG<3 Saknar dig mer<3 Lovar du? ;) Kanske, jag vet inte.... Jag kan sätta upp en affisch och skriva ' Vilka vill att JUSTIN BIEBER ska komma och hälsa på sin kompis? Skriv här: De som inte vill skriv här: ' Du får komma endå! Sara, min gammla bästis, är en belieber, och de i hennes "gäng" då. Sedan vet jag faktist inte fler ;)) ' skrev jag tillbaka. Jag kände någons andedräkt i nacken. Precis när jag skrivit klart smset. Jag skulle precis vända mig om och titta vem det var när min mobil var borta. ågon hade tagit den. Jag hade hunnit vända mig om och vände mig om igen. Där stog Kevin med ett hånflin. 
- Vem messar du med? frågade han retsamt och jag gick med arga steg fram imot han. Han skrattade ett halv glädjelöst skratt och bakade några steg. 
- Ingen, sa jag väldigt tyst. 
- Va vad sa du? frågade han väldigt högt. 
- Ingen, sa jag igen denna gången lite högre. 
- VA? frågade han igen och kollade ut mot sin lilla publik. Det hade kommit fram lite folk för att titta på. Jag 
- INGEN, sa jag tydligt. 
- Ingen? Det ser inte ut som det, sa han och kollade ner mot min mobil. Mina kinder blev röda och jag kollade ner mot marken. Jag rörde vid mon mobil och blädrade ner till ett av mina sms. Antagligen från det mycket intressanta namnet Justin. Jag var nära på att slå mig själv i huvudet när jag kom på att jag hade döpt han till Justin med ett hjärta bakom, inte alls avslöjande.
- Vad har ni skrivit till varann? sa han lurigt och jag tog ennu ett steg mot han och försökte ta mobilen. Han hoppade baklänges några till steg och 'ooooohh' ade med munnen. Jag suckade och ände att tårarna var påväg. Det plingade till i mobilen och jag svor tyst tyst för mig själv. 
- Det kom visst ett sms nu, sa han och tryckte på mobilen. 
- Det står såhär: sa han och harklade sig. ' Bra<3 Du, det vet vi alla<3 ÄLSKAR DIG MER<3 Omöjligt, fortfarande;)<3 Lovar=) KOMPISAR? DU ÄR MIN ÄLSKLING, SKRIV DET;) Messa ett långt sms när du satt upp den ;)<3 Vadå gammla är ni inte bästisar längre? ;o<3 LOVE FROM YOUR JUSTIN<3 ' Han sa 'hjärta' där det stog det och jag höll på att dö av skam. Inte för Justins sms, jag älskade det. Men jag gillade inte när någon rotade i min mobil, det var min mobil, inte någon annans! 
- Nu blir ju alla nyfikna på va ni skrivit innan, sa han och kollade mot mig. Han hade ett onskefullt leende på läpparna. 
- ' Säker?<3 DU ÄR, passar in på dig shawty<3 Saknar dig mest! Jag ska komma!<3 Visst, finns det några beliebers på din skola? ;)<3 '

 Det skrev han först, vem det nu är.... sedan skrev du detta.. 

' Säker ;) NEHE DU! Sötnos<3 ÄLSKAR DIG<3 Saknar dig mer<3 Lovar du? ;) Kanske, jag vet inte.... Jag kan sätta upp en affisch och skriva ' Vilka vill att JUSTIN BIEBER ska komma och hälsa på sin kompis? Skriv här: De som inte vill skriv här: ' Du får komma endå! Sara, min gammla bästis, är en belieber, och de i hennes "gäng" då. Sedan vet jag faktist inte fler ;)) ' Han skrattade när han läst klart. 
- Så tramsiga ni är! skrek han och jag kollade ner i marken. 
- Kan jag få tillbaka min mobil nu? frågade jag tyst. 
- Så att du kan svara på hans töntiga sms? frågade han och jag skakade på huvudet. 
- Jag vill ha den. Det kändes som om jag gick i trean och att någon av de "stora killarna" i typ fyran hade tagit min väska, och att jag kämpade hjälplöst med att få tillbaka den. 
- Ska du inte säga något först? 
- Snälla? försökte jag, han skakade på huvudet. 
- Nej, sa han och jag nickade. 
- Ge mig den, sa jag och han kollade mig djupt in i ögonen och tog ett steg fram. 
- Om jag får en kram, sa han och jag nickade. 
- Och en puss, på kinden, sa han och log retligt. Jag tittade frågande på honom. Jag nickade. Jag gjorde allt för att få tillbaka mobilen i nuläget. Jag skulle berätta för Justin senare. Han skulle förstå, han älskade mig ju. Jag tog ett steg fram och viskade för mig själv:
- Förlåt Justin, jag älskar dig. Jag tog ennu ett steg och viskade ennu en gång.
- Jag älskar dig, det vet du, mest. Jag var nästan framme vid honom och han tog också ett steg fram. Jag la armarna tafatt om hans mage och gav han en snabb kram. Jag släppte han och skulle precis ta min mobil när han drog bort den och pekade med pekfingret mot kinden. 
- Pussen? sa han och jag spydde nästan. Jag lutade mig upp och pussade han på kinden. Jag gjorde det snabbt och bakade sedan ett steg. Han gav mig mobilen och tittade flörtigt mot mig. 
- Tack för pussen, sa han och jag vände på klacken och gick iväg mot mitt skåp, snabbt jag trängde mig igenom folkmassan som hade samlats runt oss. Tårarna började våldsamt rinna ner för mina kinder. De bara rann och rann. Jag försökte samla mig och sprang in mot närmsta toan. Jag satte mig ner på toalettlocket och torkade de hysteriskt rinnande tårarna. Jag kollade ner på mobilen. Den hade låst sig så jag låste upp den igen. Han hade kränkt mig till 100. Jag försökte torka väck tårarna men det funkade inte. Mobilen började ringa. 'Justin♥' ståg det på skärmen. Jag tänkte först inte svara men behövde verkligen någon att prata med för tillfället. Jag svarade och sa ett tyst hej. 
- Hej! Vad har hänt? sa han. Jag tog ett djupt andetag och sa sedan.
- Inget, jag torkade väck tårarna och denna gången funkade det bättre. Jag hade sakta men säkert slutat gråta. 
- Hedda, ljug inte för mig, berätta, sa han allvarligt och jag tog ett till djupt andetag och berättade allt. 

__________________________________________

Förlåt för sent! ;/ Och för så mycket sms, och rörigt och att de inte handla om så mycket, men men, blev iaf ett långt<3 ;D 

Hej hej! :D Nu kommer det mer, sjukt litet dock ;/ 

________________________________

26 februari: Kap 46: Second day at school

---------------------------------

När jag och Justin avslutat samtalet gick jag upp på mitt rum och bytte om till pyjamas. Jag borstade sedan tänderna och borstade snabbt igenom håret.
- Hallå! ropade mamma när hon tog ett steg innanför dörren. Jag svarade henne och kramade om henne innan jag gick upp på mitt rum och stängde dörren. Jag höll Lova lite innan jag la mig ner i sängen för att lyssna på musik. Jag kopplade in hörlurarna i mobilen och satte på musiken. Justin. Såklart, jag satte på 'U got it bad', och precis när låten slutade somnade jag in i en tyst och stillsam sömn.
Väckar klockan började ringa och jag vaknade med ett ryck. Jag snoozade klockan och la mig ner i sängen med en suck. Jag försökte somna om men det gick inte, efter 5 minuter ringde klockan igen och jag stängde av den. Jag reste mig upp men fick sätta mig ner i sängen igen. Det svartnade nästan för ögonen. Jag kliade mig i ögonen och reste mig sakta upp. Jag suckade och gick mot garderoben. Jag tittade runt i den och hittade ett par svarta jeans, ett rosa linne, och en kofta. Jag skulle ta på mig conversen när jag skulle gå till skolan.

_________________________________

Kommer mer imon<3

HEJ HEJ! :D Nu kommer det mer! LÄS OCH KOMMENTERA!!! :D

_________________________________

24 februari: Kap 45: Skype
---------------------------------

Jag tog ut smör och mjölk. Sedan tog jag ut pågenlimpan från brödkorgen. Jag bredde mackan och skar ost som jag la på smörgåsen. Jag åt upp den och satte mig sedan vid tv:n. Jag satte på tv och kände mig väldigt törstig. Jag gick tillbaka till köket och hällde upp ett glas mjölk. 

" That should be me
  holdin' your hand
  that should be me 
  makin' you laugh
  that should be me 
  this is so sad
  that should be me
  that should be me 
  that should be me "

Jag drack snabbt upp mjölken och satte den snabbt på diskbänken. Sedan sprang jag snabbt tillbaka till soffan och slängde mig i den. Jog kollade mot skärmen. MTV var på. Nere i ena hörnet stog det på engelska.
' Två timmar med BIEBER! ' Justins perfekta ansikte lyste upp skärmen när han sjöng låten ' That should be me ' Jag fortsatte kolla på pogramet och i slutet på videon var det en ganska kort interjuv med just Justin. 
- I love u, viskade jag mot skärmen och sprang upp på mitt rum och hämtade mobilen. Jag sprang sedan ner igen och tog foto på skärmen. Jag skrev sedan ett kort sms till Justin där det stod att jag sett han på tv:n. Han messade tillbaka och svarade på båda mina sms. Han hade just vaknat. Klockan var runt 7 här. Jag visste inte hur mycket klockan var där. Han messade bland annat jag jag snart skulle komma och hälsa på. Att han skulle tjata, som han skrivit i sitt förra sms också. Jag skrattade lite åt det och skrev att jag gärna kom, dit han nu var, och hälsade på. Jag skrev också att jag hade det lite jobbigt i skolan och ville slippade det ett tag. En till låt spelades, de var ' Baby '. Jag sjöng med och hoppade upp ur soffan och började hoppa runt på golvet. Jag var så glad. Mobilen plingade till igen och det var ett sms från Justin. 
' Du måste berätta mer! Skype, nu. ' var det enda han skrev. Jag skrattade tort åt hans sms och sprang upp på mitt rum för att hämta min data. Jag startade den påväg ner. Jag hoppade ner i soffan igen och hade datan i knät. Den startades och jag skrev in mitt välkända lösenord. ' JustinBieber ' Jag skrattade lite åt lösenordet medans jag startade upp Skype. Jag hette 'HeddaBennett' här och hade addat Justin någon månad tidigare. Jag loggade in. Justin var redan inne och vi starta webbkamra. Han log mot mig stort när hans ansikte lyste upp på skärmen. 
- Gud vad jag har saknat dig! sa jag och var nära på att krama skärmen. Han skrattade och nickade lite.
- Jag har saknat dig mer! 
- Det är omöjligt! sa jag och drog ut på de sista ordet. 
- Nejdå, sa han och skrattade. Klockan hade blivit halv 8. 
- Vänta lite, sa jag och vände skärmen mot tv:n. Han skrattade lite när han såg videon av han själv utföra ' U smile ' på MTV. JAg vände tillbaka skärmen mot mig och tittade frågande på honom. 
- Vem vill du helst se? Mig eller dig? 
- Diiiiig, sa han utdraget och jag skrattade. 
- Är det snö hos er? frågade jag och han skakade på huvudet.
- Är det hos er? frågade han och jag nickade. 
- Aa, ganska mycket, han skrattade och log sedan sexigt mot mig. 
- Asså, vi måste verkligen träffas snart, jag saknar dig så att det gör ont, sa han och tittade kärleksfullt på mig. Jag nickade och det klumpade sig i halsen. Jag satte upp håret i en tofs och drog tjocktröjan hårdare om mig. Det var ganska kallt. Jag skulle be pappa att skruva upp värmen, som jag bett han gör flera gånger innan, och det hade han uppenbarligen inte gjort. 
- Jag saknar dig, sa han och jag svarade honom lågt, kunde inte prata högre, då skulle tårarna rinna ner för kinderna utan att jag skulle kunna stoppa de.
- Jag saknar dig också, sa jag lågt. 
Jag la mig ner i soffan med datan på knäna. Jag gäspade och Justin skrattade. 
- Du är fruktansvärt snygg när du är tröt, sa han och jag skrattade. 
- Ha-ha, visst, jag kollade på honom med en blick som betydde, såklart,jag,är,not. 
- Det är du visst, snyggast, sa han och jag skrattade. 
- Hur går det på turnen? frågade jag och han ryckte på axlarna. 
- Som vanligt, det går fint, sa han och kollade på mig. 
- Den enda nackdelen är att jag har varit borta från dig alldeles för länge, sa han. 
- Haha, det är en nackdel, sa jag och skrattade. 
- Vad hette skivan nu? frågade jag och han kollade otroligt sexigt på mig. 
- Nja, jag kommer inte riktigt ihåg, han låtsades klia sig i huvudet och jag skrattade.
- Kommer du inte ihåg? frågade han och jag skakade på huvudet. 
- Bel... började jag och han fortsatte.
- Ieve, kanske? Jag nickade på huvudet. Det kändes bekant. 

--------------------------------

Justins perspektiv:

Hon nickade på huvudet och såg fundersam ut. Det brände till i hjärtat. Alfredo satt och tittade på mig. Han skrattade när jag halv skrek.
- JAG ÄLSKAR DIG! och tittade in i camen. Hedda skrattade och skrek tillbaka.
- JAG ÄLSKAR DIG! 

________________________________

Inga bilder till kapitlet idag</3 Men kom en video :D

SES SNART Kommer ingen del imon 3; ska till Göteborghorseshow så hinner inte D; 

SES

KAN LÄGGA UPP INLÄGG! ;D YEEEEEEHH!!!<333

_________________________________________________

23 februari: Kap 44: More message

Orkar inte skriva smset på engelska cx 
-----------------------------------------------

Heddas perspektiv:

- Hur är det? frågade Mats, vi satt utanför skolsköterskan. Hon hade släppt in mig och sagt att det inte var någon fara men att jag skulle sitta i vilrummet en stund. Jag ville inte ha Mats där. Men han envisades med att stanna. Jag hade först suckat, men jag orkade inte bry mig längre. Jag hade lagt mig i vilosängen och blundat. Det sved lite fortfarande, men skolsköterskan hade gett mig något att skölja ögonen med, och nu kändes det mycket bättre. 
- Det svider inte lika mycket längre, sa jag och försökte resa mig upp. 
- Du kan gå nu, jag mår bra, sa jag kallt och han reste sig upp från stolen han suttit på. 
- Okej, vi ses på engelskan senare idag, jag suckade och han skrattade. Hejdå, sa la han till och svarade han med samma ord. Jag låg kvar i vilorummet i några minuter till innan jag gick ut i koridoren. Skolsköterskan kom springades efter mig oc sa anfått:
- Om.. du... får.. ont igen.. kan du.. skölja med detta, det sista sa hon utan några  andningar. Jag nickade och tog imot det hon gav till mig. Jag kramade om saken i min hand.
- Tack, sa jag och vände mig om igen, jag gick vidare till mitt skåp. Lektionen hade redan börjat, no. Jag hatade no men tog endå ut sakerna och gick motvilligt bort till no salen. Jag knakade på och gick sedan in. Alla glodde på mig när vi kommit in. Mona, som vår no lärare hette tittade frågande på mig och jag gav henne en min som betydde 'jag-säger-det-sedan', hon log och nickade bort till min plats. Jag gick bort till platsen och Mona började prata om atomer. Jag förstog inget av vad hon sa. Kunde bara koncentrera mig på blickarna Kavin och Oliver gav varann. De tittade på mig och sedan på varann, sedan skrattade de tyst. Jag förstog att de fattade att jag hörde, det kanske var meningen? 

Dagen gick snabbt, vi hade inte så många lektioner och slutade 2. Dock hade sista lektionen, engelska, gått väldigt långsamt. Jag stog och väntade på bussen när Sara kom fram till mig. 
- Hej, hur gick det innan? Med ögat? frågade hon, jag log och ryckte på axlarna. 
- Det gick bra! Hon log stort. Det var långesedan vi umgåts. 
- Vill du kanske följa med hem till mig idag? frågade hon och hennes leende slocknade.
- Nej tuvärr, kan inte idag, men kanske imon? Jag tog till mitt fake leende och nickade.
- Visst, efter skolan? Det var tisdag, jag hade endå inget att göra på onsdagar. Jag ryckte till. Jag hade innebandy idag. Åhh nej! 
- Okej, sa hon och precis då kom bussen. 
- Ska vi sitta bredvid varann? frågade jag och kände mig som värsta småbarnet. 
- Såklart! sa hon och vi klev in i bussen. Den var nästan full, men vi hittade två platsen nästan längst bak. 

Jag öppnade dörren och ropade. Ingen var hemma. Jag kände på fickorna. Ögonen blev stora, jag hade inte tänkt på min mobil. Jag kom ihåg vad jag lagt den dan innan, när jag skickat smset till Justin. Mitt hjärta var i halsgropen när jag slängde av mig skorna och rusade upp för trappan. Jag sprang in i mitt rum och sprang direkt fram till byron, mycket riktigt, där låg den. Jag slängde mig över den och tog tag i den och sprang sedan till sängen. Jag hörde mitt hjärta dunka i öronen när jag såg det. 1 sms. Från personen jag längtade efter så mycket. Justin. 
' Jag såg inte ditt första sms, jag är ledsen<3 Jag har haft så mycket att göra, men jag har inte så mycket att göra längre, hur är det? I love you<3 Jag har saknat dig sååå mycket! Det gör ont så mycket jag saknat dig<3 I LOVE YOU! snälla svara<3 Jag kan inte leva utan dig<33<33 '
Tårarna rann ner för kinderna. Jag petade lite med tummen på skärmen, som om jag rörde han då, smekte han lite grann på kinden, jag önskade att jag kunde det. Att han var här oss mig nu. Jag började fundera ut ett svar. När jag bestämt vad det skulle stå skrev jag in på ett nytt sms:
' OMG, Jag trodde inte du skulle svara, JAG ÄR SÅ GLAD NU! OMB<3 Jag älskar dig, och saknar dig<3 Såklart jag svarar, jag skulle aldrig inte svara, såklart, Jag älskar dig!<3 Ses snart! Vi måste ses snart! PLEASE COME HOME TOO ME<3 xD Btw, I LOVE YOU<3 '

-----------------------------------

Justins perspektiv: 

Jag satt och glodde på mobilen. Inget sms ännu. Jag la ner telefonen igen. Då plingade det till. Jag ryckte till och tog upp min iphone. Sms, från Hedda. Jag log stort och öppnade smset. 
' OMG, I though you never answer, I'm sooooo HAPPY KNOW! OMB<3 I love you and miss you<3 Of course I answer you, I should not not answer, of course, I LOVE YOU!<3 Se you soon! We must meet soon! PLEASE COME HOME TOO ME<3 xD Btw, I LOVE YOU<3 ' Det vattnades i ögonen. Men de rann aldrig ner för kinderna. Jag reste mig upp ur sängen och gick runt med mobilen i hotellrummet. Det var mitt i natten och det lät lika mycket utanför som det gjort dagen innan. 
- Justin, det var Kenny som stog utanför och bankade. Vad ville han mig mitt i natten?
- Vad? frågade jag.
- Du har en interjuv tidigt imorgon! 
- Och det säger du klockan, jag tittade på klockan, 12 på natten? frågade jag. 
- Var bara tvungen att säga det, han skrattade och jag skrattade också. Det hördes inte, som tur var att jag var tårögd. 
- Godnatt då, sa han och jag skrattade till innan han stack iväg till sitt egna rum. JAg svarade på smset såhär:
' Haha, såklart jag svarar<3 Jag skulle aldrig bara struntat i att svara, men jag har redan gjort det en gång, men inte igen! Jag lovar<3 Jag önskar att jag bara kunde åka hem till dig, men det kan jag inte. ;'cc Men jag önskar jag kunde. Jag ska tjata på de! MYCKET! I love you, Justin<3 ' 
Jag skickade iväg smset och la mobilen på nattyxbordet. Sedan klädde jag av mig kläderna, la jag mig i sängen och somnade med ett leende på läpparna. 

---------------------------------

Heddas perspektiv:

Svaret kom nästan direkt. Herre gud! Har satt vid mobilen. Jag blev nervös och läste smset. Jag svarade det snabbt och skakade när jag skickat iväg smset. Jag var så glad! Jag satte på datan och satte mig i sängen igen. Jag glodde på mobilen en stund innan jag hörde datan välkända start musik. Jag la ifrån mig mobilen och satte mig vid datan. Jag skrev in mitt lösen och bakrunden kom fram, sedan alla iconer. Jag kollade på bakrunden. Justin såg så glad ut, jag saknade honom. Jag skrattade åt den. Jag satt bredvid honom och kysste han på kinden. Han hade en förvånad mig och det gjorde bilden ennu roligare. Jag lyfte handen och förde den till skärmen. Jag kollade på bilden en stund till innan jag öppnade "google crome" och sökte på twitter. Jag hade aldrig varit inne här innan. Jag tittade på sidan och skrev in allt jag skulle. Mitt namn fick bli 'TheRealHeddaBennett'. Jag tryckte nöjt på "Registrera dig på twitter" knappen och fortsatte. När man skulle följa fem personer sökte jag på 'Justin Bieber' det kom upp massor av alternativ, jag tryckte på det första alternativet. När jag kollade på followers förtog jag att det var den riktiga. över 17 000 000 följare. Jag pustade ut och tryckte på 'follow' knappen. Det var den enda personen jag ville följa och hoppade över resten av stadierna. När jag var inne tryckte jag på knappen som betydde 'nytt tweet'. Jag skrev in 
' I'm so happy right now! ;D ' och tweetade det. Jag kollade på Justin senaste tweet. Sedan loggade jag ut. Jag skaffade genast twitter appen till mobilen och loggade in där med. Sedan gick jag ner och tog ut lite mat från kylen. 

_________________________________

SE YOU SOON! Kommer kanske mer senare<3 Sådär långt isf<3

_________________________________________________________

21 februari: Kap 43: I hate ice

Har typ bytat namn på Heddas syster, kommer inte ihåg hennes förra namn ;/

-------------------------------------------------------

Heddas perspektiv:

Jag reste mig motvilligt upp ur sängen. Det gjorde ont i huvudet. Jag satte mig i sängen igen. Amanda kom in i mitt rum och tittade med irriterad min på mig.
- Upp och hoppa! 
- Jag kommer, jag kommer, sa jag och reste mig upp igen, jag gick mot garderoben men stängde den snabbt igen, jag tog samma kläder jag haft dagen före, de var inte smutsiga efter en dag.

   

 Amanda hade gått sin väg och jag pustade ut. Bra, jag slapp henne. Hon hade varit rätt så jobbig sedan Justin åkt iväg på sin första turne. Det hade varit en jobbig tid för mig och hon plågade mig bara ennu mer med att inflikna sina små ' Hur mår Justin då? ' ' Hur mår din pojkvän idag då? ' och lägga till ett elakt litet skratt. Jag hade försökt ignorerat det, men det funkade ibland inte. 
Jag slapp de iallafall ibland, mest när mamma var hemma. Påtal om henne, visste de att jag skolkat? Jag tog motvilligt ut nya underkläder ur garderoben och satte på mig allt. När jag var klar satte jag på mig lite deo och sprayade parfym på handlederna och halsen. Jag kollade mig i speglen och tittade på ansiktet. Jag såg hemsk ut. Jag tog ett sjupt andetag och gick ut ur dörren och vidare i koridoren, mot toaletten. Jag klev in där och precis när jag kom in var Amanda påväg ut. 
- Hur går de med Justin? frågade hon och skrattade till. Jag svarade inte. Fortsatte bara gå in i badrummet. Amanda skrattade en gång innan hon gick ut och lämnade mig ifred. Äntligen! Jag tvättade först av ansiktet och satte sedan på lite maskara. Jag tog min maskara från den lilla burken och la den i fickan. Den kunde jag behöva senare. Det oroade mig lite att min maskara inte var vattentät. Men vad skulle jag göra? Jag gick ut från badrummet och gick vidare i koridoren fram till trappan ner till förstavåningen. 
- Hedda? frågade mamma. 
- Ja? frågade jag tillbaka när jag var på sista trappsteget. 
- Vi behöver prata, sa hon kallt och tittade ennu kallare, om det var möjligt, på mig. Jag försökte se oberörd ut och gick diskret fram till bordet. Jag drog ut stolen och satte mig ner på skinstolen. 
- Vad? frågade jag kallt och hon tittade på mig igen. 
- Du skolkade igår, varför? Hon tittade underlugg på mig och jag kollade mot henne. Hon var lång, nästan lika lång som mig. Nästan. Jag var cirka 1 centimeter längre än henne. Hennes hår såg svart ut men var egentligen mörk, mörk brun. Hon liknade mig, fast alla sa att jag liknade henne, och de hade rätt, men jag vågade inte erkänna det för henne. Jag hade aldrig eftersträvat att likna henne. Men det gjorde inget. Hon hade ett litet ansikte och nästan svarta ögon. Hon såg ut att vara i cirka 40 års åldern, och det var hon. Pappa också. Mamma färgade håret. Det hade jag också gjort men inte så många gånger. Mitt hår hade en naturlig brun nyans. Jag gillade min hårfärg. 
Jag ville inte svara på hennes fråga. Jag visste inte vad jag skulle säga. 
- Varför skolkade du? frågade hon kallt igen och jag suckade och bestämde mig för att säga sanningen. 
- Jag... började jag, Amanda hade kommit in i rummet för att lyssna på oss när vi pratade. Jag visste att hon ville veta. 
- Jag saknar honom, sa jag och suckade. Mamma nickade kallt och tittade inte alltför surt på mig. 
- Det förstår jag, men du kan inte bete dig så för det? Du kan inte skolka? Okej? 
- Jag vet mamma! sa jag, Men asså, det går inte att förklara, han var liksom mitt allt? Och jag saknar honom så att det gör ont! Fattar du? Det värker liksom innuti mig. Det har inte gjort det så länge, men det har alltid varit där och varnat mig, typ ' Jag kommer när jag vill ', sa jag och gjorde kaninöron när jag utalade det.  
- Så mamma, jag tror inte du förstår, för du har aldrig saknat någon så! Jag skulle göra allt! Allt! För att han skulle komma, jag hoppas ju att han fortfaranade älskar mig, sa jag och avslutade meningen. Tårar hade bildats i mina ögon, jag blinkade och de försvann. Mamma titta sorgset på mig och öppnade sin famn. Jag tog ett steg mot henne och tog imot hennes omfamning. Hon kramade mig hårt. Jag trodde inte hon förstog, men det gjorde hon. 

Jag klev in i skolan, bussen hade inte kommit än och där i satt Sara. Mamma hade sjutsat mig och Amanda till skolan. Det var jag glad för i två sekunder, innan jag fattade att killarna hade mer tid att reta mig då. Och de tog tillfället till akt. 
- Hedda? Hur går det? Med killen? Det hade spridit sig, som en löpeld. Jag vände mig automatiskt mot killarna. Kevin. Jag vände bort blicken och fortsatte gå. 
Isbollen träffade mig som en pil i ögonen. Jag skrek till och tog handerna för huvudet för att skydda dem. Jag föll ner på knä och kände snön genom byxorna, det blev kallt. Någon kom fram och la handen på min rygg. Jag ryckte till. 
- Vad hände? frågade rösten. Jag kunde inte känna igen rösten, jag visste att de var någon lärare, men inte vem. Jag ryckte på axlarna. 
- Ska vi ringa ambulans? Jag försökte skaka på huvudet. 
- Jo, det ska vi. Personen reste sig upp och tog tag i min arm, jag reste mig sakta upp, fortfarande med händerna för ansiktet. Det sved i ögonen. Jag blinkade och det sved ennu mer. Personen som hjälpt mig tog tag i mina händer och förde de bort från mitt ansikte. Det var min engelska lärare. Han hette Mats och var en av de snällaste personerna på skolan. 
- Blinka inte, sa han och jag blinkade automatiskt en gång innan jag kunde hålla ögonen öppna. 
- Det ser inte så farligt ut. 
- Du har inte ringt ambulans va? Han skakade på huvudet.
- Nej, det har jag inte, jag pustade ut. 
- Bra, sa jag och blinkade igen. 

------------------------------------------------

Kommer inte komma på ett tag D; Im sorry<33 Kika gärna in endå<3 

Kommer inget inlägg idag, orkar verkligen inte D; 

Bildlöst och sjukligt kort kapitel ;/ Aja får hoppas på mer imon

________________________________________________________

19 februari: Kap 42: Yeeeh, School;/

Sjukligt Kort kapitel D: Igen D;

--------------------------------------------------------

Heddas perspektiv:

Jag började gråta igen. Jag satte mig upp i sängen och drog benen till mig. Jag kröp ihop med täcket om mig och grät tyst. Jag kollade mot Lovas bur. Hon var uppe. Jag reste mig försiktigt upp och tassade över golvet, fram till buren. Jag öppnade locket och tog upp henne. Sedan gick jag iväg till sängen igen och satte mig med stöd mot väggen bakom sängen. Jag bredde ut mina ben och släpte ner Lova där, hon sprang på täcket men höll sig endast en halmeter från min kropp. Tårarna som tat slut innan kom nu upp i mina ögon igen och synen blev suddig av tårar. Jag lät de komma, orkade inte bry mig om de längre, om de ville falla ner från kinderna så skulle jag inte hindra de. Jag gäspade och kollade på klockan, halv 3. Jag tog upp Lova i famnen igen och gick bort till buren igen, sakta, för att inte väcka någon. Jag la ner henne i buren och stängde locket ordentligt. Sedan gick jag och la mig i sängen igen. Jag somnade direkt.
- HEDDA! Jag vaknade sakta och satte mig upp i sängen.
- VAKNA! Amanda stog i dörr öppningen och titta surt på mig.
- Det är skola idag! sa hon och jag suckade. Juste skola.

_________________________________________________________