HEJ! KOMMENTERA! Denna novell är nog snart slut tror jag... ;D Får se! VAD VILL NI? KOMMENTERA! 

_____________________________________________

8 mars: Kap 54: Do you be surprised? del 1

--------------------------------------------

   

Jag räkte fram pappret med massor av text. Hon tog det och nickade. 
- Första klass? frågade hon och jag ryckte på axlarna. 
- Okej, det står det här, jag log smått. Tack Scooter! 
- Då är det väll så, sa jag och hon nickade, det är inte jag som beställt flygbiljetterna, det var min killes typ manager, eller något, jag ska åka dig och hälsa på, sa jag snabbt och hon log.
- Lycka till med killen, jag log och hon gav mig pappret.
- Hejdå, sa jag och han svarade.
- Hejdå. Jag var bara tvungen att prata med någon om det, jag var verkligen tvungen. JAg gick vidare och visade mitt pass en till gång innan jag fick gå på planet. Hela planet var fullt med första klass platser, hon måste skojat när hon frågade? Jag letade upp min plats, 38 och satte mig ner. Det var massor av plats vid fötterna och man hade också ställen man kunde ställa väskan. Jag reste mig upp och krånglade mig ut till gången igen. Jag höll på att klippa till en i ansiktet med väskan när jag skulle lägga upp den på hyllan. 
- Förlåt, sa jag kort men tittade inte personen i ögonen. 
- Det är lungt, sa personen. Jag kollade ner på personen. Det var en kille i min ålder, blont hår, blåa ögon. Pratade också svenska. Jag klämde in väskan på hyllan och stängde med en suck luckan. Personen med det blonda håret reste sig upp och öppnade luckan jag just stängt. Jag skrattade till och rodnade spred sig på mina kinder. 
- Förlåt, visste inte om du skulle lägga in något. Han skrattade och tittade på mig. 
- Haha, det är lugnt, sa han och log ett otäckt vitt leende. Jag log lite tillbaka, men bara ett litet litet leende. Jag satte mig ner i sätet jag satt på innan. 
- Är det ledigt här? frågade någon när jag satt mig, jag kollade upp och såg på killen med det blonda håret igen. Jag ryckte på axlarna. 
- Jag vet inte, sa jag. 
- Jag kan sätta mig här, sa han och kollade sig runt i planet. Han satte sig sedan ner bredvid mig. På något underligt sätt ville jag inte att han skulle sitta här, bredvid mig. Det kändes skumt. 
- Så varför ska du till LA? frågade han och jag kollade mot honom igen. Blicken hade flugit ut till fönstret. Planet hade inte startat än, väldigt jobbigt, kunde de inte starta snart? 
- Eehh.. sa jag och visste inte vad jag skulle svara, hälsa på min kille, sa jag så självsäkert jag kunde. 
- Jaså, sa han lite besviket, vad heter han då? frågade han och jag svarade snabbt, för snabbt.
- Justin, sa jag och han kollade på mig. 
- Justin? Ville han veta efter namnet? Varför? 
- Bieber, sa jag tyst. Hoppas han inte hörde.
- Va? Vad sa du?
- Smith, ljög jag och han nickade.
- Okej. 
- Varför ska du åka? frågade jag och han kollade mot mig igen. 
- Jag ska åka på semester, jag kollade osäkert på honom. 
- Ensam? Han skrattade.
- Mamma och pappa är redan där, sa han och jag nickade. Jag stannade hemma pågrund av skolan, sa han och jag nickade ennu en gång. 
- Vilken klass går du i? frågade jag och han sa:
- Gymnasiet.
- Jag med, han nickade och jag kollade ut från planet igen. Varför ljög jag om Justins namn? Nu skulle allt bli så krångligt.
- Hur träffades ni? Jag blev nästan lite chockad över frågan, varför undrade han.
- Va? 
- Du och Justin, sa han och jag skrattade tort. 
- Jaha, eeeh, han var ute med sin hund och jag joggade, sedan så sa jag att hans hund var söt och han frågade om vi skulle gå på typ en dejt, om jag kommer ihåg rätt. 
- Bor han i LA? Jag nickade.
- Var du här då eller? 
- Nej, jag var i Canada, han var där han bodde innan, sa jag och han nickade.
- Hur ser han ut? 
- Brunt hår, bruna ögon... As snygg, söt, bäst, allt, sa jag självsäkert och suckade glatt till.
- Vad heter du föresten? frågade jag och han kollade på mig igen.
- Kalle, sa han och jag nickade, du då? frågade han och jag svarade.
- Hedda. 
- Fint! sa han och jag svarade.
- Tack, ditt med, han skrattade. 
- Vad kan du mer säga om Justin då? frågade han. 
- Varför undrar du så mycket om Justin? 
- Vet inte.. sa han och var tyst. 
- Spännfast säkerhetsbältena! skrek högtalarna ut och jag knappte snabbt fast mig. Samma gjorde Kalle. Jag kollade ut. Solen hade redan börjat gå ner, himlen var aldeles rosa. 

   

Sedan lyfte planet. Jag kände Kalles blickar på mig hela tiden. Det dödade mig, varför glodde han på mig? VARFÖR? 

----------------------------------------------

   

Scooter hade gått för en stund sedan. Han sa att han skulle göra ett "ärende". Visst, såklart han skulle. Jag fortsatte jobba, som vanligt. Vi hade inte jobbat så länge. Bara i 30 minuter eller något. 
- Paus! ropade någon. Jag reste mig snabbt upp och sprang till rummet bredvid. Jag satte mig ner i soffan och messade Hedda.
' Vad gör du, älskling?<3 ' skrev jag.

-------------------------------------------------

   

Jag var sjukligt nära på att messa Justin flera gånger. Men jag hindrade mig själv från att göra det. Det skulle vara en överaskning. När vi bara hade en halv timme kvar plingade min mobil till. Då kom jag på att jag borde sätta på flygplansläge. Oj. Jag tog upp mobilen och kollade smset. Från Justin. Såklart. Jag kollade på smset och skrattade lite smått. Det ståg:
' Vad gör du, älskling? ' Gud, det var ca 1 timme kvar innan jag skulle få träffa han. Gud vad jag saknade han. Jag kände någons andedärkt mot mina händer och kollade upp. Kalle satt lutad över mig och glodde på min mobil. Han lutade sig snabbt bak och kollade generat på mig. 
- Älskling? Han skrattade hånfullt. Är ni typ gifta eller något? Jag skakade på huvudet. Jag hatade sådanna här situationer.
- Nej, sa jag tyst.
- Va? sa han och jag sa lite högre.
- Nej, det är vi inte, inte än. 
- Du är ju typ 17? 
- Än, sa jag jag vill inte gifta mig än!
- Ni kanske har barn också? Och en liten sommarstuga vid landet? sa han hånfullt. 
- Nej, det har vi inte. 
- Är du säker? Har du TITTAT? sa han arg.
- Varför är du så arg? sa jag han lugnade ner sig.
- Förlåt. Jag tystnade och kollade ut genom fönstret. 
- Men alvarligt älskling? 
- Han får kalla mig vad han vill, sa jag. 
- Fetto också eller? Han skrattade hånfullt igen. Vad var det med honom? 
- Du vet inte vem min pojkvän är okej? Så sluta försöka trycka ner mig, jag bryr mig inte okej?
- Ha, jag vet nog vem din kille är, ful, ful, ful. Jag blev rasande. 
- Håll käft, vill du ha en bild på honom? frågade jag och han nickade trotsigt. Jag öppnade mobilen och letade fram en bra bild på Justin. 
- Detta är min kille. Kalle blev tyst.
Planet gick ner för landning. Kalle hade varit tyst enda sedan jag visat bilden. Han hade inte sagt ett ord. Bra, han kunde gärna vara tyst för mig. Jag spände fast mig och samma gjorde Kalle. När vi landat plingade min mobil till igen. Det hade den gjort ett antal gånger. Det hade stått bland annat: 
' Hedda? Varför svarar du inte? Love u<3 ' 
' Svara<3 ' 
' Hallå?<3 ' Jag kunde inte svara uppe i luften. På detta smset ståg det:
' Hedda, snälla svara<3 Saknar dig som in i så snälla svara<3 ' Kalle hade rest sig upp och tagit sin packning, sagt ett kort hejdå och gått sin väg. Jag hade knappt svarat på orden, orkade inte. Jag reste mig och tog min packning, så som Kalle gjort några minuter tidigare. Jag la ner mobilen i fickan och tog ett stadigt tag och väskan. Jag la ner den i sätet igen och satte på mig min jacka. Den alldeles för tjocka. Jag knappte den inte. Jag tog min väska och gick med mycket möda ut från flyget. 
- Hedda! hörde jag någon ropa en bit bort. Jag vände mig om och kände någon ta tag i min arm. Jag kollade upp mot Kalle. 
- Förlåt, sa han och jag ryckte åt mig min arm. 
- Det gör inget, hejdå, jag log lite och vände mig om och gick iväg. 
- Hedda! Här borta! ropade någon och jag tittade snabbt dit. Där stog Scooter och vinkade mot mig. Jag började springa mot honom och var tvungen att krama honom lite.
- Välkommen till LA Hedda! sa han och jag skrattade.
- Tack. Vi gick ut till hans bil och vi satte oss i den. 
- Var beredd på att Justin kommer bli typ chockad, sa han och jag nickade.
- Jag är beredd.
- Bra. Vi åkte ett tag och kom sedan fram till ett jätte stort hus. 
- Wow, sa jag och Scooter skrattade. 
- Justin har paus just nu, så jag vet inte riktigt var han är, sa han, ville du leta själv eller ska jag följa med? frågade han. 
- Jag går själv, sa jag och han nickade.
- Okej, lycka till! Jag log och gick in i den gigantiska byggnaden. 

____________________________________________

KOMMENTERA! 

 

Mathilda

8 mars 2012 23:32

meeeeeeeeeeeer :D

zallysmattesnoveller

11 mars 2012 21:29

taaack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

________________________________________________   27 mars: Kap 59: Beliebers   bild1,bild2  ------------------------------------------------   Efter 15 minuter fick vi vad vi beställt. Jag hade ingen anning om vad jag skulle äta. Me...

__________________________________________22 mars: Kap 58: The resturang del 2------------------------------------------   - Ska vi gå? frågade jag Justin, han stog framför speglen oc gjorde samma sak han gjort de senaste minuterna. Fixa håret. - Mmm...

HEJ allihopa! Nu har jag en viktigt sak att säga! Gå in på denna bloggen, det är min andra novellblogg!   http://mybieberlovestorys.blogg.se/ http://mybieberlovestorys.blogg.se/ HÄR    Det skulle betyda<3 KOMMENTERA OCKSÅ<3     ...

HEJ NU KOMMER DET MER!    _____________________________________________17 mars: Kap 57: The resturang del 1 ---------------------------------------------   Justin bet långsamt ihop. Jag la försiktigt handen på Justin övre-arm och drog den upp...

HEJ kommer ett nytt inlägg om en stund, men först vill jag bara tala om att alla måste kolla in här: TADA. Där kommer min andra novell vara, när denna tar slut! :D ...