__________________________________________

28 februari: Kap 48: The photo

------------------------------------------

   

Jag kunde inte ta in vad hon sa. Hade de läst upp smsen vi skickat? Jag fattade det inte, hur kunde man göra något sådant? Hon gråt så mycket att jag knappt fattade vad hon sa. Knappt, det var precis att jag fattade. Nu hade jag ennu en anledning att åka till henne, slå killen som gjorde det. Men hon skulle hindra mig. 
- Han tvingade mig.... började hon, jag fick tårar i ögonen. Vad tvingade han henne att göra? 
- Vad? sa jag tyst och hon gråt ennu mer. 
- Och jag gjorde det, jag fattar det inte, skrek hon nästan. 
- Vad gjorde du, älskling? frågade jag och hon tog ett djupt andetag.
- Kysste han, det kom som en pil i magen. Kysste han henne? Tvingade henne att kyssa han? Jag blev vansinnig. 
- Justin... frågade hon när det gått en stund. Du är inte arg va? frågade hon tyst. Jag började gråta. Jag skakade på huvudet. 
- Nej, älskling, det är jag inte, hon pustade ut och jag hörde att hon grät igen. 
- Åh, sa hon och jag ville vara hos henne och krama om henne. Jag måste åka. 
- Vad sa de då? Om smsen? frågade jag försiktigt. 
- Jag vet inte, sa hon och grät tyst. Jag älskar dig, kom hem snälla! sa hon och grät ennu mer. Jag grät också. Turnebussens dörr öppnades och Kenny kom in. Jag gjorde en gest som sa åt han och gå ut. Han kollade chockat på mig och jag gjorde en min som betydde 'förklarar.senare.'. Han nickade och gick ut med ett oroligt ansiktsuttryck. Det förvånade mig att han kommit, klockan var halv 3, på natten. Jag skrattade utan glädje genom tårarna som rann ner för kinderna, jag kände mig väldigt elak när jag gjort det, men det var ju inte för att vara elak som jag gjorde det. 
- Vad skrattar du åt? sa hon, jag hörde att även hon log genom tårarna. 
- Hem, sa jag kort och hon skrattade till, på samma sätt som jag, utan någon glädje alls i rösten. 
- Mitt hem är ditt, sa hon och jag log.
- Ditt hem är mitt med, du kan ju komma hit? Fast nej, då kan jag inte spöa den där killen, vad han nu hette, sa jag ironiskt. 
- Ha-ha, sa hon och skrattade sedan lite på riktigt. Du gör mig alltid glad Bieber, sa hon och skrattade.
- Jag kommer till dig snart, jag lovar, sa jag och menade det verkligen. Det måste jag. Jag måste åka till henne. 
- Vad gör du? 

--------------------------------------

   

- Vad gör du? frågade jag. Jag tänkte på vad han sagt, "jag kommer snart, jag lovar". Han svarade nästan direkt. 
- Jag längtar efter dig, jag skrattade lite. Tårarna hade så gott som slutat rinna. Jag drog med handfaltan över kinden och torkade väck tårarna. 
- Du då? frågade han nyfiket. 
- Sitter inne på toa med ångest och hem längtan, sa jag och skrattade gjädje löst. Jag reste mig upp och tittade mig i speglen. Jag hade inte tagit på mig maskara i morse, men man såg endå att jag gråtit. De röda ögonen avslöjade mig. Jag hade fortfarande Justin i telefonen och kunde därför inte torka väck tårarna ennu. 
- Hem längtan? sa han frågande. 
- Där du är, sa jag och man hörde att han log. 
- Älskar dig, sa han och jag nickade. 
- Älskar dig. Vi pratade en stund till innan vi la på. Jag var tvungen att gå till lektion, som jag fruktade, eftersom jag redan hade missat mer än halva lektionen. Jag tvättade bort mitt smink innan jag gick ut ur toaletten. Jag la ner mobilen i fickan och gick mot mitt skåp. Jag hade inte hunnit lägga in mina saker där än. Jag låste upp det och tryckte in mina saker. Sedan tog jag ut sakerna jag skulle ha, stängde igen skåpet och vände mig om. Där stog Kevin. Han log mot mig och hånflinade. Jag började gå iväg mot klassrummet men kom bara en kort bit innan någon tog tag i min tröja. 
- Eyy, vart ska du gå? frågade den irriterande rösten. Det var Kevin som pratade irriterat med mig. 
- Till klassrummet hade jag tänkt, sa jag och försökte dra åt mig armen. Men Kevin höll i den med ett stadigt grepp. 
- Är du säker? sa han och jag suckade. Vad ville han mig? Jag hade fått lite mer självförtroende efter att ha pratat med Justin. Det blev alltid så när jag pratade med honom, han fick mig att må så mycket bättre!
- Ja, det är jag, sa jag och Kevin suckade och kollade mot mig. 
- Ska jag gå rakt på sak? Jag nickade.
- Gärna! Han tog upp sin mobil och höll den framför mig. Det var en bild. På mig och....

_______________________________________

Ska ändra så att båda är röda xD