HEJ, nu kommer det ett ganska långt inlägg (;

-----------------------------------------------------------------------------

Jag gick sedan ut i det strålande vädret. Solen sken och det var vind stilla. Jag gick ner förbi skogen. Det var fullt med hus, familjen bodde i ett villaområde. Det gjorde jag där hemma också. Jag gick mot ett annat villa område. Husen var stora och det luktade mat. Kött och kyckling. Jag gillade doften.  Ca hundra meter bort kom en liten hund. Hunden var liten och vit och ljusbrun. Jag gillade små hundar, inte stora. Men de små var gulliga. Hunden kom nämre och jag gick lite snabbare. Personen som gick med hunden hade brunt hår. Han var lite längre än mig och bar en t-shirt och ett par halvkorta jeans. Själv hade jag på mig ett par väldigt varma mjukis och en svart t-shirt. Varmt var förnamnet. Jag var en meter från personen nu. Jag kände igen honom, men jag visste inte var ifrån. Jag vågade knappt säga det, men sa det endå.
- Får jag klappa hunden? frågade jag och log blygt. 
- Ja, visst, sa killen som höll i hunden, han log tillbaka, fast inte lika blygt. 
- Okej, skrattade jag och böjde mig ner på knä. Jag klappade hunden från huvudet ner på ryggen. Den var len och fin. Pälsen glänste i solskenet. 
- Hejsan! sa jag till hunden och den tittade glatt mot mig. 
- Så fin! sa jag och tittade upp mot killen, han log med hela munnen nu. 
- Haha, ja, Sammie är en liten charmör, sa han och skrattade. HAn böjde sig ner och klappade hunden. 
- Vad heter du då? frågade jag. 
- Justin, sa Justin och frågade sedan, du då? 
- Hedda, sa jag och flinade.
- Heada? sa han och tittade fundersamt på mig. 
- Nej, Hedda, sa jag och skrattade. Han var söt, han Justin. Jag kände igen han mer nu, men visste inte vart ifrån. 
- Hedda? sa han med engelskt uttal.
- Japp, sa jag och frågade sedan, har jag sett dig någon annan stans? 
- Kanske, kanske inte... sa han och såg mystisk ut. 
- Vadå kanske? Är du känd eller något? sa jag och skrattade han såg fundersam ut. 
- Nja, jag tror det... Men vill du veta mer? Då kan du möta mig imon på " The goodiest cookies " i stan, kl 10. 
- Okej, sa jag och skratta nervöst. Som en dejt? 
- Haha, typ? sa han och blinkade. 
- Okej, ses då! 

Jag kom till stugan ca 7 på kvällen. Det hade inte blivit mörkt än och jag duschade av mig svettet. Jag hade knappt spungit någonting, endå blev jag dyngsur. Jag packade ner joggingkläderna i en påse och tryckte ner de i resväskan. De skulle inte upp, om det inte kom ett nödläge och allt blev jätte kallt. Den lilla dörrklockan ringde. Jag öppnade försiktigt dörren. En mörkhårig tjej med hästsvans stod utanför. 
- Hej! jag heter Cat! Trevligt att träffas, sa hon och räckte fram en hand. 
- Hej! sa jag och skrattade, du måste vara den andra systern? 
- Ja så ligger det till, tjejen hade fräknar och jag misstänkte att den bruna färgen i håret var fake. Hon hade piercing i läppen och i ögon brynet. Det ville jag också ha, fast jag hade inte fått för mamma när jag frågat. 
- Trevligt att träffas, svarade jag henne. 
- Haha, skrattade hon och sa sedan, det är mat så du kan komma in, hon log. 
- Okej, sa jag. Hon började gå mot huset. Jag kände på mig att detta skulle bli en väldigt rolig, fartfull och sorgslig språkresa, ett minne för livet helt enkelt. Jag gillade det, gillade tanken på det. Jag log och kom på att jag ståg i morgonrock. Jag satte på mig en enkel magtröja och ett par shorts, sedan gick jag in i det stora huset. 


-----------------------------------------------------------------------------

SESS